måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Recensioner 2010-08-26 | Uppdaterad 2010-08-27
Steinar Bragis Kvinnor är den värsta bok jag har läst. Den är lysande, men ondsint, uppgiven, avhumaniserad.
Steinar Bragis bok har tolkats som en skildring av Island före krisen.
Bok: KVINNOR
Författare: Steinar Bragi
Förlag: Natur & Kultur Översättning: Inge Knutsson
Kategori: vuxna
Som Michael Hanekes film Funny Games lämnar den en känsla av fullkomlig vanmakt; hur påverkar man människor som helt saknar empati?
Huvudpersonen, dokumentärfilmaren Eva, återvänder till Reykjavik efter många år i USA. En bankman har upplåtit sin lyxvåning under förutsättning att hon städar och matar katten. Men då katten knappt syns till och en städfirma kommer flera gånger i veckan börjar hon genast ana oråd.
Stämningen tätnar successivt, mycket på grund av det klaustrofobiska obehag som Eva upplever i den hypermoderna och minimalistiska lägenheten.
Hon får en känsla av att käftarna stängs om henne och det kontrasteras snyggt mot de öppna vidderna kring den isländska huvudstaden. Hon känner sig iakttagen, nästan regisserad.
Tillvaron grumlas ytterligare av att alla omkring henne verkar veta vad som pågår men inte vill berätta, boken öppnas just med frågan ”varför?”
Eva befinner sig i en livskris. Hon är övergiven, rotlös och lätt alkoholiserad. Med tiden antar hennes problem konkret form, de inre väggarna blir yttre och Eva kan inte längre ta sig ur lägenheten.
Hon hamnar i en Kafkaliknande karusell präglad av våld, sex och droger där hon inte har någon kontroll över vad som sker.
Obehaget ökas genom ett antal mardrömslika situationer, hon befinner sig i rum fulla med folk och vill be dem om hjälp men kan inte få fram ett ord. Hon vaknar så snurrig att hon inte ens kan sitta upp.
Steinar Bragis roman har lästs som en symbol för livet på Island innan finanskrisen. Det är en tillvaro där konsumtion och yta betyder allt, där man ständigt är övervakad och allt är till salu; ideal, moral och inte minst kvinnor.
Man kan också se Evas öde som ett förverkligande av ett konstverk som figurerar i romanen. Konstverket heter just ”Kvinnor”. I ett samhälle där all frigörelse är dömd att misslyckas känner den underdåniga endast lycka och frihet genom att acceptera gränser.
”För varje kvinna som tar plats i ett parlament, på en direktörsstol, eller ’hånar’ män på annat sätt med sin makt, produceras det tusen porrfilmer där kvinnor ’sätts på plats’ igen, är maktlösa, underdåniga och för det mesta förnedrade.”
Via konstverket/Eva visar patriarkatet sina muskler. Kvinnan är endast ett föremål för männens projektion och Evas liv blir den processen, hon begränsas, styrs och förnedras tills hon bleknar bort och inte längre är en människa utan endast en konstnärs synvinkel.
Steinar Bragi har sagt att fick gräva fram sin inre kvinnohatare när han skulle skriva Kvinnor. Jag har svårt att ta mig igenom de råa sadomasochistiska våldsscenerna, jag blir oerhört illa berörd.
Men det är inte snusk för snuskets skull, Bragi vill beskriva en värld där alla mänskliga världen har runnit bort och använder dramatiska medel för att få fram den rätta känslan. Resultatet blir en kolsvart skildring som dröjer sig kvar länge.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
