Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Recensioner 2009-01-20 | Uppdaterad 2009-01-19
Bok: KÄRLEK OCH KRIG. REVOLUTIONEN 1809
Författare: Anders Isaksson
Förlag: Bonniers
Sverige för 200 år sedan hade så starka känningar av konvulsionerna från Napoleons Europa att nationalstatens existens hängde på en skör tråd. Tsar Alexander och kejsar Napoleon hade stjälpt maktbalansen över ända, vilket gav Ryssland fria händer i norr.
På senvintern 1809 hade Sverige i praktiken förlorat Finland och därmed en tredjedel av sitt befolkningsunderlag. Ryssland och Danmark hade en komfortabel möjlighet att stycka resten av den svenska staten, som enväldigt styrdes av den till åren ännu unge men till manér och tänkesätt allvarligt förstelnade Gustav IV Adolf.
Från revolutionärer, som nostalgiskt tänkte på Paris 1789, och till trogna monarkister växte insikten om det tragiska alternativ som återstod: kungen eller fosterlandet. Det senare gick inte att rädda med mindre än att den förre avlägsnades från tronen.
Föreställningen om det djupt föraktliga i att bära hand mot ett krönt huvud satt ännu rotad i somliga patrioters tankevärld. Men för allt fler blev realpolitiska överväganden avgörande. Somliga sökte moralisk lisa i ryktena om att det inte stod så helt till med monarkens kungliga påbrå - fadern Gustav III skulle ha haft aktivt bistånd av en av hovets kavaljerer - men flertalet palatsrevolutionärer behövde inget slikt skvaller för att övervinna sina betänkligheter.
Om detta dramatiska skede på behagligt avstånd i vår historia blir vi titt som tätt påminda denna vinter, särskilt för förlusten av Finland men också för projektet att kompensera denna med Norge.
Det förefaller emellertide inte otillåtet djärvt att redan nu identifiera ett av de mest spännande inslagen i denna berättelse om händelserna för 200 år sedan, nämligen Anders Isakssons Kärlek och krig. Revolutionen 1809 .
Dess huvudperson Georg Adlersparre är på många sätt en udda figur men spelar ändå i högsta grad en central roll i dramat, från det att kungen flyttades bort från tronen (även om Adlersparre inte var fysiskt närvarande) och till det att Sverige via en ny författning - firad av oss varje 6 juni! - trodde sig göra ett diplomatiskt mästerstycke genom att ta igen i väster vad som så ömkligt förlorats i öster.
En central roll intas alltså av Georg Adlersparre, med sina fel och förtjänster och med sin tillvaro pendlande mellan det sublima och det löjliga, i boken porträtterad av Anders Isaksson med ett inkännande som fängslar läsarens intresse för mannen, för hans plats i dramat och för den scen där det utspelas.
Visst, man vet ju hur historien skall sluta, med en fransk marskalk vid namn Bernadotte, som Adlersparre inte skulle ha satsat en daler på.
Men en durkdriven berättare som Isaksson behöver ingen sensationell final. Historien blir spännande ändå.
Georg Adlersparre var officersson från Jämtland och en god produkt av sena 1700-talet, beundrare av Kellgren, vurmare för tryckfriheten och utgivare av diverse publikationer.
Han avancerade som officer till en chefspost vid Västra armén med dess tyngdpunkt i Värmland. Tillsammans med likasinnade konspiratörer åtog sig Adlersparre att gå med armén mot Stockholm för att skilja kungen från tronen.
Gustav IV Adolfs ledning av finska kriget var katastrofal. Men för officerarna tycks hans beslut att degradera rangregementena ha spelat större roll - intressena ljög inte!
Västra armén besatte Örebro och Västerås utan att skifta hugg. Men med Stockholm behövde den inte besvära sig. Kungen var redan avlägsnad genom en palatskupp. Adlersparre firades som en hjälte på huvudstadens gator och torg men var givetvis ändå grymt besviken.
Stora trösten i sorgebägaren var den medelålders officerens blixtförälskelse mitt under det egendomliga fälttåget. De ömma känslorna var besvarade av den unga värmländskan och ett långt, harmoniskt familjeliv följde.
Det är några spånor ur detta säregna stycke svensk historia. Vem kan läsa den utan att bli berörd? Inte jag i alla fall.
Bengt Ingvar Ekman
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
