Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
torsdag 24 maj 2012
Recensioner 2010-10-04 | Uppdaterad 2010-10-04
”Du är fin, älskling, men det här är faktiskt inget bra tillfälle”, säger Matti när Heli gör sina små närmanden.
Bok: NEJ TACK
Författare: Anna-Leena Härkönen
Förlag: Norstedts Översättning: Camilla Frostell
Han har fler varianter på samma tema; hon skriver till och med en lista. Varje gång bestämmer hon sig för att inte låta förödmjukelsen sjunka in. Hon biter ihop och börjar om, för att hon så gärna vill, och för att hon någonstans älskar sin man fast han mest bara sitter framför datorn i mjukiskläder.
Nej tack utspelar sig i de små hålrum som uppstår i ett förhållande när ingredienser som romantik, förtrolighet och åtrå för längesedan sipprat ut. Heli och Matti är i fyrtioårsåldern och har en dotter i tonåren. De har varit gifta i fjorton år och vill egentligen inte ha det annorlunda. Det är bara det att Heli inte står ut med att alltid bli avvisad och att Matti hela tiden känner sig trängd av hustruns krav på bekräftelse och förtroenden.
I viss mån kan man tala om omkastade roller när kvinnan blir den pådrivande parten och mannen den som säger nej. Helis skam späs på ytterligare av att hon är kvinna, tack vare den grundmurade fördom som säger att den manliga sexualiteten är mer lättväckt än den kvinnliga. Härkönen lyckas väl med att göra Heli och Matti till sammansatta personligheter som ömsom är typiska representanter för sitt kön och sin generation och ömsom bara är sig själva, med karaktärsdrag och egenheter som spretar och sticker ut.
Nej tack går en ömtålig balansgång mellan bistert relationsdrama och hurtfrisk slapstick. För det mesta sätter Härkönen fötterna rätt, men det hon vinner i underhållningsvärde förlorar hon ibland i tyngd. Bäst lyckas hon med dialogen, pepprad med hätskheter som odlats fram under många års närhet. Paradoxalt nog blir Helis och Mattis samhörighet tydligast just i de många grälen, där de går lösa på varandra med tillmälen som skulle få änglarna att gråta i himlen. I sina förtvivlade försök att kommunicera blir de så nakna inför varandra att allt är tillåtet.
Härkönen ställer viktiga frågor om vad en kärleksrelation egentligen är, om vilka kriterier som måste uppfyllas för att ett förhållande ska anses vara värt att leva i och med. Hon har en välgörande kritisk inställning till båda sina huvudpersoner, men det finns också ett försonande drag i hennes sätt att skildra både spelet de spelar och de verkliga känslorna bakom det. Som när en uppgiven Heli tittar på sin man och tänker: ”Jag anklagar dig för att du inte ens försöker förändra dig. Och mig själv för att jag försöker få dig till det. Jag anklagar själva kärleken som lämnade oss ensamma.”
Maria Store
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
