måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
Recensioner 2010-08-24 | Uppdaterad 2010-08-24
Vi är i Berlin, i en mångkulturell stökig förort till Berlin.
Himlen är smutsigt gul. På scenen en gigantisk fläkt som med ett öronbedövande dån driver barn in i tonårens stormar och trängtan. Två flickor i likadana kläder talar i kör med en röst. De prövar sig själva genom att imitera den person de just nu skulle vilja vara, i väntan på att den egna identiteten finner rot och fäste. Det är kaos och äventyr. Till detta ett piano och en känslosam violin varvat med populärmusik och autentiska röster.
Dans- och teaterfestivalen 2010 öppnas med ett verk där livet balanserar mellan lek och undergång.
Constanza Macras är ny för den svenska danspubliken. Hon har länge intresserat sig för erotiseringen av kvinnokroppen och artificiella könskonstruktioner. I Hell on Earth undersöker hon invandrarungdomars begrepp av kropp och kön. Bland tabun om rena och orena kroppsvätskor och folkslag, om förbjudna zoner och en högerhand som intet får röra alieneras man från en nyvaken kroppslighet.
En högst njutbar bufflig prinsessa i rosa vet inte hur hon ska bruka den svällande byst som vittnar om barndomens slut. Hon puffar och fäller killar med den. Och smakar med spetsad tunga på nyrakad skalle. Hur får en kvinna leva ut och visa upp sin sexuella hunger? Här är också flickan… eller är det en pojke, i slöja som ska bli familjeadvokat, men inte domare; och fem pojkar svepta i kvinnokläder som ojar sig över den manlighet som bara vill sätta på, hela tiden och överallt, helst utan kondom. På husfasaden varvas dokumentära klipp med scener ur skräckfilmer där unga flickor förvandlas till blödande besatta väsen och pojkar sväller till testosteronstinna bestar.
Macras ger ungdomarna från stadsdelen Neukölln ett rum att uttrycka sig med ord och kropp på egna villkor utan censur eller hot om straff. Ibland blir hon förnumstig och profeterande när hon tränger in sina ord bland barnens.
Och dansen då; hopp och spring, snurr och fläng och kast och knuffar. Mest breakdance, starkast intryck gör hon i högklackade neonrosa lackskor med arabisk mage. Någon stönar indignerat att dansen inte håller, att det liknar en skolföreställning. Det ligger något i det, det är fina ungar som får stående ovationer.
Mika Becker
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
