lördag 11 februari 2012
lördag 11 februari 2012
Recensioner 2010-02-07 | Uppdaterad 2010-02-07
De döda äger en självskriven plats i Kjell Espmarks lyrik. Att deras närvaro blir mer och mer angelägen bekräftas av samlingsvolymen Det enda nödvändiga.
Bild: I samband med Kjell Espmarks 80-årsdag utges ett fylligt urval av hans lyrik.foto Cato Lein
Bok: Det enda nödvändiga. Dikter 1956-2009
Författare: Kjell Espmark
Förlag: Norstedts
Dikter 1956-2009. Här presenterar skalden själv ett fylligt urval av sin poesi, utgivet i samband med hans 80-årsdag.
Döden, ofta frambesvuren genom vad dess offer har att förkunna, har en påtaglig roll redan i debutsamlingen Mordet på Benjamin (1956). Men här är den mer till för att tvinga fram diffusa känslor av skuld hos de efterlevande, dessa som inte kunde taga vara på sin broder. Och i Espmarks senaste diktsamling Vintergata (2007) kulminerar så förgängelsens ofrånkomlighet, nu i de många dödas gripande monologer.
Kjell Espmark är akademiledamot och professor emeritus i litteraturvetenskap. Han är en mycket lärd man. Sina kunskaper utnyttjar han också i sin dikt, inte för att på något sätt krångla till saker och ting utan för att förmera dikten. I trilogin Sent i Sverige (1968-75) anar man bland flertalet andra både Dante, Bellman och Goethe. Deras ande blåser omkring i hans versrader som livgivande påminnelser om det förflutnas nödvändighet i nuet. På samma sätt låter han myten drapera det vardagliga för att därmed understryka, att den gamla vanliga verkligheten innehåller oanade dimensioner.
Annars är Sent i Sverige en sorgsen vidräkning med ett illamående Sverige, där många aldrig släpps in genom folkhemmets dörr. Dessa utanförstående möter Espmark med ett påtagligt moraliskt engagemang parat med stark medkänsla. Han står på de drabbades sida.
Samhällskritiken växer till gränsöverskridande civilisationskritik, både i rummet och i tiden. Ofta uppträder då människor ur det förflutna, vittnande om sin tillvaros hemsökelser. I den följande trilogin Försök till liv (1979), Tecken till Europa (1982) och Den hemliga måltiden (1984) låter Espmark mer än tidigare de döda komma till tals. Alla är de anrop ur historien, vädjande, klagande eller manande till besinning i en värld där övervåldets och den destruktiva maktens kontinuitet aldrig visat tecken på att brytas. Kravet är motstånd, och motståndets bart huggande svärd är ordet. För nu gäller det livets allra väsentligaste, nämligen ansvaret för medmänniskan och värnandet om människovärdet.
Nästföljande trilogi, slutligt sammanförd i Utanför kalendern (2003), överraskar med att poeten själv kommer till synes. Ty något har drabbat honom och måste komma till uttryck i de i och för sig bedrägliga orden; en upptäckt liknande en mystikers uppenbarelse eller epifani som han själv föredrar att kalla det. Det är blottläggandet av hans ”bortvända sida”, en möjlighet som alltid funnits men som han i sin fåkunnighet aldrig uppdagat: ”Det andra livet, / med vägarna vi aldrig gick, /måste ha funnits hela tiden /… men inte för den som sträckte / sig efter det. / Ordet är nåd.”
Men trilogin innehåller också diktsviten ”Håll fast mig” där hans nyligen döda hustru talar till honom från ett Hades, färglöst och utan substans. Sviten skildrar hur hon successivt avlägsnar sig till någonting mycket tyst och mycket okänt. Hennes sista ord, bevekande: ”Håll fast mig. Jag flyr.” Espmarks lyrik är här starkt berörande.
Någonstans tidigare har hon emellertid avkrävt honom löftet att inte låta hennes genuina jag förvanskas med förskönande ord. Omsorgen om språket och i synnerhet dess utomordentliga vikt att hålla vid liv, detta återkommer då han diktar om lyckan i en pånyttfödd kärlek. Det fysiska avtynandet är en sak, men livet består så länge ens tungomål inte har skingrats, så länge en annan människa överbringar ord: ”Den som fått några ord till låns / lever. / Den enas språk är den andras hem. / Och de levande har inga gravar.”
Att läsa Kjell Espmarks poesi är att ta del av en storslagen diktargärning.
Bo W Jonsson
Krister Persson
krister.persson@bt.se
Telefon: 033-700 07 39
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
