söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Recensioner 2010-03-17 | Uppdaterad 2010-03-17
recensionI takt med att natten går mot dag hopas frågetecknen i Hotellet, Ola Klippviks första roman efter en diktsamling och fjolårets veckodagbok från Vikbolandet.
I sin första roman skildrar Ola Klippvik ett nattligt hotell.
Bok: Hotellet
Författare: Ola Klippvik
Förlag: Natur & Kultur
Kategori: vuxna
Berättelsen kretsar kring fyra personer. Två nämns vid namn, Abbe och Elisabeth. De andra två har anonymiserats till respektive yrkestitel, nattportiern och nattvakten.
Det skulle kunna betyda något. Frågan, en av många denna natt, är i så fall: vad?
På dagarna läser nattportiern filosofi. Om nätterna är han – just det: nattportier på ett hotell i en icke namngiven stad. Nattvakten kommer och går, förhör sig om att allt är lugnt. En av hotellets gäster, Elisabeth, har glömt sin kofta i baren. Nattvakten åtar sig att lämna tillbaka den.
En natt, kanske den natten som skrivs fram i romanen, exploderar en bil i hotellets garage. Ingen kommer till skada. Det är inte helt osannolikt att Abbe suttit i bilen kort tid före explosionen.
Nattvakten bär på en dröm: han och familjen på en båt, fjorton månader ute på haven.
Elisabeth bär på ett dödligt virus.
Abbe bär på ett oförsonligt hat mot västvärlden och har sökt sig till oländiga bergstrakter för att föra krig mot dollarn.
Vad bär nattportiern på? En diffus känsla av skuld?
Kanske för en berättelse som aldrig blir färdig.
Måhända kan romanens utstuderade vaghet få en och annan att misströsta. Bättre är nog att se det som att metod och motiv sammanfaller.
Formulerad som en fråga kan ärendet sammanfattas sålunda: I vilken mån är berättelsen och verkligheten, det skildrade och det som har ägt rum, överensstämmande?
I romanens tappning låter det så här: ”En nyhet måste produceras, paketeras och förmedlas, annars har den inte hänt /…/ Men livet liksom minnet är kort och bedrägligt och ibland vill man inte förmedla vad man kanske har sett. Självbevarelsedriften är stark. Djävulen kan flyga i en och de förberedda orden fattas en /…/
Inte ens en färdig nyhet är därför någon sanningsgarant. Alla vet detta. Inte ens den måste säkert ha hänt. ”
Tematikens osäkerhet återspeglas i berättartekniken. Perspektiv och pronomen skiftar och insprängda mellan de berättande partierna finns såväl framåtblickar (enligt gängse terminologi benämnda proleps) som kortfattade noter där den skrivande antecknat förklaringar eller sådant som behöver vidareutvecklas. Eller göra läsaren uppmärksam på att den kvarglömda koftan plötsligt blivit en handväska.
Snarare än att tillrättalägga förstärker dessa inpass uppfattningen att redogörelsen är ofullständig. Och om bilden som visas upp är beskuren måste tolkningarna bli därefter.
I garaget finns en övervakningskamera. I nattportierns arbetsuppgifter ingår att hålla ett öga på monitorn som visar det kameran registrerar.
Femton sekunder per minut försvinner i flimmer. En fjärdedel av det som utspelar sig går förlorat.
Det vill säga: tjugofem procent av berättelsen existerar endast som ett tomrum. Kanske har den inte ens inträffat.
Det skulle kunna betyda något.
Peter Viktorsson
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
