Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Recensioner 2010-11-04 | Uppdaterad 2010-11-11
Haussen kring David Nicholls storsäljare One day har dragit fram som en lågintensiv, men med betoning på intensiv, tromb.
Genren, lite smartare chicklit för både manliga och kvinnliga läsare, är inte direkt fylld till bristningsgränsen. Hungern efter lättsmälta, romantiska historier som inte förutsätter att den som läser är debil är stor. Bagateller för människor vars självbild inte stämmer överens med den som gillar det lättköpta är helt enkelt hyfsat outforskad litterär terräng.
Manusförfattaren Nicholls skålar förmodligen fortfarande med sig själv över det lika enkla som smarta konceptet. Dagen i En dag är den 15 juli varje år från 1988, då de två huvudpersonerna först träffas, fram till den 15 juli 2008. Tjugo år, en dag per år, skildras utifrån bådas perspektiv. Det som hänt däremellan får läsaren fylla i själv – vilket får läsaren att känna sig lika begåvad som verket.
Dexter är en bortskämd, charmigt arrogant överklasslyngel som redan i skolåldern har en utvecklad smak för det goda livet. Emma är lite grann hans motsats, tillbakadragen, självmedveten intill plågsamhetens gräns, politiskt engagerad och lite pretentiös. De möts natten efter examen från universitetet, i sina knän har de en möjlig start på en kärleksrelation. Den rinner inte ut i sanden, men den tar heller aldrig fart, förvandlas till en vänskap med grundbult i en sådan där relation som aldrig riktigt blev av. Under åren som följer hamnar de på helt skilda ställen, men behåller drömmen och kontakten.
Det mest spännande med En dag är alla tankeexperiment som dyker upp. Att grubbla kring livets oförutsägbarhet och i viss mån dess omöjlighet är som knark för medelklassmänniskor över trettio.
Alla dessa personer man mött, alla dessa val man haft, alla dessa Sliding doors-scenarier man kan se i efterhand, när man sitter där bland sina bostadsräntor, dagismatsäckar och möjligheter till befordran på jobbet. En dag ger en perfekt klangbotten till rödvinsdiskussioner av typen ”är det här allt?” för folk som gärna skulle smälla in en teppanyakihäll hemma om det inte plötsligt kändes så brackigt.
Jag har massor av invändningar mot En dag. Den känns emellanåt försåtligt skriven för en målgrupp, personporträtten djupnar aldrig riktigt, den bjuder upp på så skamlös 90-talsnostalgi att den verkar framtagen i samarbete med sentimentala fokusgrupper. Upplösningen är vad som finns under uppslagsordet ”bitterljuvt” på Wikipedia och somliga scener är så klichéartade att jag skäms. Och trots en mycket väl utförd översättning tror jag att en viss del av tjusningen är just den där torra humorn som liksom ligger inbäddad i brittisk engelska.
Men samtidigt är det, precis som tusenden sagt före mig, en underbar liten bok.
Sorglig, söt, rolig, underhållande och sentimental över det där öliga, söliga som vi alla tror var vår 20 -årsålder. Och sedan, ett vuxenblivande som skiljer sig från det våra föräldrar upplevde. En fin coffee table-roman om medelklasstillvaron som vi känner den.
Rebecka Åhlund
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74