Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Recensioner 2008-11-07 | Uppdaterad 2008-11-06
Bok: Lubiewo
Författare: Michal Witkowski
Översättning: Stefan Ingvarsson
Förlag: Modernista
Är det inte märkligt att man som hetero kan tycka att det är så spännande att läsa bra gayromaner! Ja, jag vet inte. Fast å andra sidan är det förstås den goda skönlitteraturens roll att visa på det dittills okända. Anthony Burgess bögepos Jordiska makter räknar jag exempelvis som en av mitt livs stora läsupplevelser.
Polacken Michal Witkowskis romandebut Lubiewo har kallats bögarnas Decamerone, och frågan är om inte romanen är just så genial som epitetet antyder.
Sedan den utkom 2005 har den översatts till fjorton språk, och det beror inte främst på att ämnet kittlar, utan på att den är en verklig klassroman, och det är ganska självklart att den unge Witkowski, född 1975, dundrade rakt in på bästsäljarlistorna med uppföljaren, Barbara Radziwillówna från Jaworno-Szczakowa, 2007. Efter en sådan debut så… !
Lubiewo består av två rondon. Det första, kallat Gatans bok, är en diktcykel där de åldrade fjollorna Patricia och Lukrecia i Wroclaw låter sig intervjuas av romanens berättarjag Micha, och generöst delar med sig av sina depraverade minnen från tiden före sovjetiska arméns utmarsch ur Polen 1993.
Den sexuella guldålder då en aldrig sinande ström av kärlekstörstande: ryska, kazakiska och ukrainska soldater invaderade de parker i Wroclaw där våra ”hjältinnor” eller ”hjältar” snarare, eftersom de är män, maroderade. Nu lever de vidare i en drömvärld de byggt upp under sovjettidens nödtorft, deras rosafärgade glasögon förvandlar T-sprit till klassviner och gängvåldtäkter till stillsamma budoar-äventyr.
I bokens andra del, Playa del Fjoll, är vi förflyttade till badorten Lubiewo vid polska Östersjökusten. Vi befinner oss, kan man ana, kring det senaste sekelskiftet och tonen är plötsligt något ljusare än i den brutalt, hänsynslösa förstadelen. Polen har rest sig ur kommunismens och förtryckets aska även om Witkowski envist fortsätter att skildra sitt Polen ur de dekadenta bögarnas perspektiv, Anna, Bagar-Roma och Rosettan är inga ”damer” man skulle vilja möta på en pissoar downtown Swinouscije precis.
Ska man då läsa dessa gradvis hoppfullare skrönor, för skrönor det är det väl, som en parabel över det moderna Polens första stapplande steg in i ett Västeuropeiskt 2000-tal?
Ja, jag vet inte, men läst på det sättet blir den här romanen en av de mest hisnande samhällskommentarer som sannolikt skrivits. Är allt detta däremot hedonism, eller sodomi rakt av, ja, då kan vi förpassa Burroughs, Genet och lädergrabbarna till barnboksavdelningen på våra bibliotek.µ
Per-Axel Svensson
http://bogjavlar.blogspot.com/2008/11/bgarnas-decamerone-i-pressen.html
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74