lördag 04 februari 2012
lördag 04 februari 2012
Recensioner 2010-08-17 | Uppdaterad 2010-08-18
Det är roligt och intressant när en deckarförfattare byter genre och skriver en roman som hamnar utanför ramarna för den tidigare produktionen.
Extra roligt blir det när författaren lyckas med sin föresats och boken är läsvärd eller till och med mer än så.
Precis detta gör Karin Alvtegen. Med tidigare romaner som Skuld och Saknad bakom sig lämnar hon deckargenren och går vidare mot en ny horisont. Alvtegen har nått stora framgångar med sina deckare, kanske till stor del tack vare sin förmåga att skissa intressanta psykologiska porträtt och få läsaren att komma nära karaktärerna.
Denna förmåga tar Alvtegen med sig in i sin nya roman En sannolik historia och skapar just en vardagsnära skildring men med flera olika lager som man som läsare intresserat tar sig igenom.
I centrum för romanen står Helena och Anders. Från början känner de inte varandra men deras vägar korsas på ett oväntat sätt då Anders hamnar på Helenas hotell uppe i Norrland.
Hotellet var Helenas livsprojekt men har förvandlats till en boja kring hennes fot då det mödosamma arbetet drivit hennes man på flykten. Kvar står hon med tonårsdottern och bittra tankar som snart hotar att ta över hennes tillvaro.
Kanske inte lika bitter men totalt illusionslös och trött på livet är Anders. Han har blivit rik på sin karriär som företagare men undan för undan har pengarna förlorat sin betydelse och skapat ett tomrum inom honom.
Plötsligt har hans liv inget mål eller mening och han bestämmer sig för att lägga sitt liv i ödets händer. Men ödet har bestämda planer för honom och han sammanförs snart med Helena.
Att beskriva intrigen i sig är långt ifrån tillräckligt för att ge en rättvis bild av En sannolik historia. Förutom Helena och Anders möter läsaren karaktärer som den ovanlige mannen Verner och den trångsynta Anna-Karin som med sitt struntprat och grepp om bygden förpestar livet för både grannar och släktingar. Här finns ett insiktsfullt porträtt av Helenas tonårsdotter Emelie och vid sidan av karaktärsbeskrivningarna delges läsaren en stämningsfull känsla för omgivningen.
Men det som Alvtegen är bäst på och som hon förstås tagit med sig från sitt deckarförfattande, är förmågan att ge en liten pusselbit åt gången till läsaren. Detta gör att man inte tänker ge sig förrän alla bitar är hittade så att man kan få ihop pusslet om Helenas och Anders liv.
Romanen uttrycker en tydlig vilja från Alvtegens sida; att få läsaren att tänka till kring den moderna människans habegär, trångsynthet och livsstress.
Genom den udda karaktären Verner lyckas Alvtegen bjuda in till existentiella tankar och teorier om människans vandring på jorden på ett naturligt sätt.
En mammas känslor när barnets invanda trohet mot föräldern inte längre är självklar, när dottern börjar ta avstånd och gå sin egen väg, får också plats i En sannolik historia.
Denna mångbottnade roman är ett mycket bra bevis på en författares förmåga att skildra människans psykologi på ett underhållande och fängslande sätt.
Och se, det behövdes inte ett enda blodigt mord för att få mig att sitta som klistrad med boken i hand.
Anne Pihlo
Vet du något vi borde skriva om? Kontakta mig direkt!
Annsofie Andersson
annsofie.andersson@bt.se
Telefon: 033-7000 792
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
