Vintern 2008 fick Agneta Klingspor beskedet att hon drabbats av bröstcancer.

Det är inte alldeles ovanligt nuförtiden att en författare skriver in sig själv i fiktionen och gör själva romanskapandet till ett bärande inslag i berättelsen.

Varje rättsinnig svensk kan recitera första budet på sitt lands utrikespolitiska lagtavla: alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig.

Fyra syskon får en dag till skänks, en dag som en gåva.

Frank Öster dör av ett hjärtfel, medfött men okänt. Precis som sångaren i The Clash.

Några månader försenad ligger så äntligen Magnus Lintons bok om kokain på bokhandelsdiskarna.

Många debutanter berättar om sina egna liv i sina första böcker.

Det kommer en pust av parfym när Simona Maicanescu försiktigt kliver in på scenen i mycket höga klackar.

Steinar Bragis Kvinnor är den värsta bok jag har läst. Den är lysande, men ondsint, uppgiven, avhumaniserad.

Det har sagts att idéerna är för litteraturen vad ljuset är för måleriet, en roman måste ha en idé eller premiss för att kännas intressant och angelägen.

Leda, skriver Per Wästberg, är något han sällan eller aldrig har släpat på.

De flesta har nog läst mer om Ann Heberlein än av Ann Heberlein. Så också jag.

Bengt Wanselius, han med sin sex kilo tunga, August-prisade fotobok om Ingmar Bergman, är nu åter på Abecita med helt virtuosa dansbilder.

Eskimåernas legender berättar om gudinnan Sedna som kategoriskt avvisade alla sina friare och valde ett ensamt liv på havsbotten.