Kultur

Totalsågningen: ”Personal skuldbelades och hängdes ut”

Teater Artikeln publicerades
Foto: Lars-Åke Green

Ledningen för Borås Stadsteater har gett personalen hela skulden för de problem som funnits på arbetsplatsen och har på olika sätt tvingat medarbetare att säga upp sig. Det skriver stadsteaterns tidigare konstnärliga ledare Ragna Wei i en ny debattartikel i Teatertidningen och avslöjar detaljer om sina egna konflikter med ledningen.

Mellan 2015 och 2017 var Ragna Wei konstnärlig ledare för Borås Stadsteater, men hoppade av på grund av konflikter med ledningen. Det skedde på samma gång som det internt var stormigt och konfliktfyllt inom delar av personalen samt mellan personalen och ledningen.

Teaterchefen Marie Nyman och chefen för kulturförvaltningen Eva-Lotta Franzén inledde med hjälp av konsulter ett arbete för att hantera arbetsmiljön, vilket också blev ett i flera avseenden konfliktfyllt projekt.

Nu har det varit tyst i flera månader om situationen på teatern och under tiden har flera anställda slutat eller är tjänstlediga av olika anledningar. Enligt en aktuell debattartikel av Ragna Wei har flera av dem tvingats bort efter att ledningen har lagt hela skulden för problemen på personalen.

”I många fall agerade ledningen som om de ville pressa ut medarbetare”, skriver hon och tillägger: ”Personal skuldbelades och hängdes ut vid möten inför annan personal, eller kallades upp till förvaltningschefen och HR för hotfulla tillsägelser och anklagelser, utan att man rett ut sanningshalten i de påståenden som lades fram. Man eldade på skav mellan personal och tog tydlig ställning för ena parten.”

Ragna Weis artikel om Borås Stadsteater i Teatertidningen.  Bland annat skriver hon: ”I många fall agerade ledningen som om de ville pressa ut medarbetare. Det hände till exempel genom att tjänster omformades; ibland med det uttalade syftet att få medarbetare att lämna sin tjänst.”
Foto: Niclas Sennerteg
Ragna Weis artikel om Borås Stadsteater i Teatertidningen. Bland annat skriver hon: ”I många fall agerade ledningen som om de ville pressa ut medarbetare. Det hände till exempel genom att tjänster omformades; ibland med det uttalade syftet att få medarbetare att lämna sin tjänst.”

I vissa fall ska ledningen också ha gett tjänster ett nytt innehåll för att förmå personer att säga upp sig, hävdar hon. Även kontorspersonalen ska ha drabbats av arbetsmiljöproblem som hade med ledningen att göra:

”På den administrativa avdelningen var det ett problem att teaterchefen kontinuerligt ändrade personalens arbetsuppgifter och av den personal som var direkt underställd den administrativa teaterchefen drabbades alla utom två av någon form av arbetsrelaterad ohälsa, och valde slutligen att avsluta sina tjänster eller söka tjänstledigt.”

Vad gäller hennes eget beslut att hoppa av berodde det bland annat på att att förvaltningschefen och teaterpjäsen utåt presenterade teaterns konstnärliga verksamhet ”utan att samråda med mig på förhand, ofta med en helt annan inriktning än den jag stakat ut internt”. Ett annat skäl till att det skar sig mellan teaterchefen och Ragna Wei var enligt den senare att ”teaterchefen kunde på stående fot under ett möte inför hela personalen ge nya besked om antalet produktioner hon ansåg kunde läggas ut under en säsong – nya bud även för mig och som gick emot den planering jag jobbade med”.

Hon skriver även om försök till ingrepp i den konstnärliga processen och svårigheter att få en diskussion med teaterchefen om vad en konstnärlig ledare egentligen har för mandat: ”Viktiga frågor kring driften av verksamheten möttes helt enkelt med tystnad, och så plötsliga beslut. Byråkratisk hierarki var avgörande. Att ha kompetens och mandat verkade irrelevant.”

Ragna Wei förnekar inte att det förekom interna konflikter mellan vissa anställda eller mellan olika avdelningar på teatern, men menar att det inte rörde sig om något utöver det vanliga i en teatermiljö. Däremot menar hon att ledningen förvärrade situationen:

”Ledningen saknade fingertoppskänsla och erfarenhet för att bedöma läget, helt enkelt, och kunde därför inte på ett professionellt sätt reda ut konflikter, planera ändamålsenligt och lugna personalen inför problem som uppstod. Naturligt nog bidrog detta till att trappa upp konflikter”, skriver hon.

Marie Nyman och Eva-Lotta Franzén har valt att kommentera de här uppgifterna via ett mejl till redaktionen:

”Ragna Wei slutade sin anställning i på Borås Stadsteater genom en överenskommelse med Kulturförvaltningen sommaren 2017. Det hon beskriver är gamla uppgifter som inte vi kommenterar. Vi har under två års tid aktivt arbetat med teaterns arbetsmiljöproblem och för dagen upplever vi att vi har kommit tillrätta med dessa och har en tillfredsställande arbetsmiljö där personalen mår bra. Nu fokuserar vi på framtiden och har stor tilltro till teaterns kompetens och verksamhet.”

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.