Prosa som spränger alla förstockade tankebanor
I det litterära Polen vållar, då och då, romaner stor uppståndelse och debatt. Senast var det Olga Tokarczuks "Jakobsböckerna" som skapade detta. 2002 höjde man på ögonbrynen inför Dorota Masłowskas debutroman "Polsk-ryskt krig under rödvit flagg". En språkligt drastisk, fartfylld och tragikomisk berättelse om några tonåringars härjningar i en liten polsk stad.
Hennes prosa fungerar som en riktig propplösare, något som rensar upp i alla de språkliga avloppen. En ballongsprängning i alla förstockade tankebanor. Just en sådan där roman som alla litterära kulturer någon gång behöver för att sedan kunna ta nya avstamp och finna nya riktningar.
Visst, så här i backspegeln, kan man naturligtvis länka samman hennes roman med liknande skildringar: "Trainspotting", Jay McInerney, Charles Bukowski och Bret Easton Ellis. Men i alla jämförande ljus framstår Masłowska som en självständig författare, med en helt egen ton.
I centrum av berättelsen står Andrzej "Silny" Robakowski. Efter att ha blivit dumpad av flickvännen Magda försvinner han in i en värld av droger och sex och drar, med sina halvkriminella kompisar, runt i den lilla polska staden. Här råder en tillfälligt proklamerad "ryssfri dag" där ryska gatuförsäljare ska bort och husen, i sann nationalistisk anda, målas röda och vita. Samtidigt utbreder sig en allt större alienation bland ungdomarna. De kläms allt hårdare mellan tanken på en rysk invasion och flykten till väst.
Det är Silnys speedade ordström som bygger romanen. I monologens narkotikasuddiga närvaro drar han våldsamt över den anorektiska, svartklädda Angela, konfronteras med den hårdföra Natasza innan han, tillsammans med Lewy, stjäl en walkie-talkie på McDonalds och hamnar hos polisen. Här ställs han inför den unga sekreteraren Dorota Masłoska, (även om w:et saknas kan man tydligt identifiera henne), Hon är en sextonårig författare som har publicerat en "kul och intressant dagbok". Långsamt sluts cirkeln runt Silny.
Det är naturligtvis lätt att fastna i de realistiska våldsamheterna i den här skildringen. Men detta ska nog mest ses som ett effektivt vapen för att kunna skapa den där tillspetsade samhällssatiren. Språkets krängningar i en blandning mellan ungdomsslang, hallucinatorisk drogjargong och ett högtravande språkbruk (Silny använder med förkärlek det ålderdomliga "Ity") har säkert satt översättaren, Tomas Håkanson, på svåra prov. Så långt jag kan bedöma har han löst allt med bravur.
Tidigare har vi här i Sverige lärt känna Masłowska som dramatiker. Teater Galeasen satte upp hennes "Metallflickan" och Folkteatern i Göteborg spelade, för tio år sedan, "Två fattiga rumäner som talar polska". Nu tror jag att vi kan vänta fler av hennes romaner i svensk översättning. Då kan vi också lättare bedöma om det här blev en enstaka meteor i hennes författarskap.
