Kultur

Politik och sex, åldrande och skam

bokrecension Artikeln publicerades
Jan Myrdal, 91, är aktuell med en ”jagbok”.
Foto: Thomas Johansson/TT
Jan Myrdal, 91, är aktuell med en ”jagbok”.

Ett vilt snille utan smak uppnår oändligt mycket mer än alla hämmade tamdjur tillsammans. Jan Myrdal, 91, är allt annat än tråkig, tycker recensenten Aase Berg.

Ett andra anstånd

Självbiografi

Författare: Jan Myrdal

Förlag: Norstedts

Jan Myrdal aldrig har varit nån stjärna på att ansa sitt personliga varumärke. Osmidig är bara förnamnet. ”Klumpig”, kallar han sig själv.

Ja, absolut, men plumphet förenad med ett skarpt intellekt ger en oöverträffad iakttagelseförmåga. Ett vilt snille utan smak uppnår oändligt mycket mer än alla hämmade tamdjur tillsammans. Att stryka den goda smaken medhårs är helt enkelt inte Myrdals grej.

Det har alltså ofta blivit bråk kring Myrdal. I nya boken ”Ett andra anstånd” kommenterar han sitt eget författarskap: ”Allt jag skrivit genom åren är ju i god mening diskutabelt”.

Jag ska erkänna att jag varken har läst alla hans skrifter (ett stort antal hyllmeter) eller närstuderat alla konflikter han lyckats försätta sig i genom åren. Men man kan alltid ta en titt i Skriftställningar 14, där finns ett index.

Nu har han hunnit bli 91 år, men i nya boken är han fortfarande lika skarp, oförutsägbar, odräglig och rolig.

En del av Myrdals åsikter har verkligen varit kontroversiella. Men när man synar hans ställningstaganden närmare blir det svårt att avfärda honom. Man kan respektera hans utgångspunkter utan att alltid gilla resultatet.

Hur som helst tycks han i ovanligt hög grad skita i vad andra tycker, och insåg redan i tidig ålder hur viktigt det är att våga vara pinsam. Ur ”Ett andra anstånd”: ”Man måste inse nödvändigheten av att helt göra bort sig i den ålder då man ännu vågar vara hederlig./…/Göra bort sig så grundligt att man sedan inte kan ha en möjlighet att smita undan och fegna till, som de flesta man kan se kring sig däruppe i vuxenheten”.

För Myrdal är det privata politiskt.

Bokens titel syftar på en händelse 2015, då Myrdal nästan dog. Han får feber och frossa på en konferens i Degerfors, och vill hem till hotellrummet, men blir istället forslad till sjukhus. Om han hade fått sin vilja fram hade han dött en timme senare av blodförgiftning.

Ett första anstånd fick han redan 1988: en hjärtinfarkt med operation som följd. Annika Hagström filmar operationen, filmen finns på nätet. ”Jag har sett ditt hjärta, Jan” säger hon till honom efteråt.

Nu har han alltså fått en chans till. Tiden som finns kvar måste utnyttjas till att söka sanningsenlighet både i det egna livet och på ett politiskt plan; rensa hårdare bland offentliga lögner, avslöja ”företrädarna för det stora allmänna ljuget” och syna de egna självbedrägerierna. Intentionen är att skära upp bröstkorgen igen, nu i bildlig mening. Han använder den japanska genren ”jagbok” – inte samma sak som självbiografi, ”inte försök att skriva objektivt som en nödvändigtvis småfalsk polisrapport”, och det finns bland annat likheter med ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell” från 1964.

För Myrdal är det privata politiskt. ”När konflikter som kan tyckas vara helt personliga och privata blir så djupa att de spränger en dittills kulturellt bestämd släktnormalitet, då lyfts de brytningarna ut ur det privata registret.”

Eftersom han är psykoanalytiskt vältränad ger han totalt fan i att skrävla – något som vittberesta, manliga författare annars gärna använder självbiografiskt stoff till att göra. Myrdal är inte alls så dryg som man skulle kunna tro, snarare gräver han sig in till den egna skammen. Han gör till exempel en flera kapitel lång exposé över överjagets inverkan på potensen i olika sexuella sammanhang. Han skriver gärna om sex, men skryter inte: trots ingående beskrivningar av ett ihärdigt knullande outar han sig själv som en rätt medioker älskare.

Han kallar sig inte ens författare, istället har han snott termen Skriftställare från Strindberg, och skiljer mellan att vara skriftställare och Författaré, alltså med accent. Med Författaré syftar han på diverse pretton, de som visserligen är bildade men går i den goda smakens ledband.

”Ett andra anstånd” är alltså en bok som ständigt överraskar mig, och jag blir peppad och glad av Myrdals mod.

Denna jagbok följer några starka tematiska spår – politik, kärlek, sex, skam och åldrande. Han skriver ingående om sina kvinnor, särskilt om Gun Kessle som han levde och arbetade med i femtioett år, och han fördjupar tematiken från ”Maj. En kärlek” (klassikern från 1998 som snart kommer i nyutgåva). Han tar upp trådar från tidigare böcker och fortsätter skriva om seendet, det vill säga den livslånga förmågan till vad man i brist på bättre kan kalla meningsbärande hallucinationer. Han propagerar dessutom mot smärtlindring (sabbar tankeverksamheten), han ger självmordstips och planerar sin egen begravning och leder i bevis att släktforskning är helt oanvändbart som biologisk, om än inte kulturell sanning, eftersom så många kvinnor i smyg har råkat bli gravida med andra än sina män.

”Ett andra anstånd” är alltså en bok som ständigt överraskar mig, och jag blir peppad och glad av Myrdals mod.

Nu ska man i och för sig komma ihåg att han är rik. ”Det var alltså på helt gängse borgerligt sätt – genom förbindelser och ekonomisk hjälp från familjen – jag kunde komma undan”, skriver han om tilltaget att hoppa av skolan i unga år. Det är lättare att vara modig om man har en fallskärm. Å andra sidan är de flesta med feta bankkonton skittrista och fega iallafall.

Det är sällsynt med människor som står fria i sina tankar, som vägrar låta sig styras av ideologiska trender och bekräftelsebehov. Jan Myrdal är en av få.

Bokens första mening:

"Till och från hade jag arbetat med denna text under mer än två år – från det jag kom ner till biblioteket i Varberg efter att ha legat inne för sepsis på Karlskoga lasarett – när jag på morgonen den 10 december 2017 drog ut nedersta skrivbordslådan."

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.