Kultur

Och än slank Kinnaman ner i diket

Filmrecension Artikeln publicerades
Joel Kinnaman är hårdkokt informatör i ”Tre sekunder”.
Foto: Liam Daniel
Joel Kinnaman är hårdkokt informatör i ”Tre sekunder”.

Passabelt raffel med Joel Kinnaman som hårdkokt informatör. Svenska kriminalromanen ”Tre sekunder” har blivit våldsam actionthriller i New York-miljö.

Tre sekunder

Thriller

I rollerna: Joel Kinnaman, Rosamund Pike med flera

Regi: Andrea Di Stefano

Anders Roslund och Börge Hellströms svenska kriminalroman ”Tre sekunder” från 2009 har blivit brittiskproducerad actionthriller med handlingen förflyttad till dagens New York. Enda kvarvarande Sverige-kopplingarna är att vår hembakta Hollywoodstjärna Joel Kinnaman har huvudrollen. Och att en rollfigur heter ”Grens”.

Jämte kompetenta skådespelare som Rosamund Pike och Clive Owen spelar Kinnaman ”Pete Koslow”, en polsk-ättad tuffing med tveksam smak för tatueringar och en familj han älskar över allt annat. Efter sin senaste fängelsedom, ett resultat av att ha skyddat sin fru (Ana de Armas) med våld, erbjuds han straffrabatt mot att bli informatör åt FBI för att sätta dit stadens mäktigaste gangsterboss.

Så långt är grunden lagd för funktionell spänning, invirat i en tung blöt filt av bitter cynism som kan tyckas uppfriskande. Kinnaman gör en hedrande ansträngning för att agera naturligt hårdkokt i det klichétyngda sammanhanget, konstruerat av lånade bitar från hundratals likartade (och ofta betydligt bättre) verk.

Ganska snart börjar problemen hopa sig, både för Pete och själva filmen. När undercover-operationen havererar tvingas han tillbaka in i fängelse av såväl FBI som maffian med livet som insats. Här trasslar manuset in sig i alltmer komplicerade förvecklingar, som i kontrast mot de ruffigt autentiska miljöerna sticker ut som en civilsnut på ett rejvparty.

”Tre sekunder” känns som en hel tv-serie-säsong hopkokad till två timmars passabelt raffel. Intresset avtar i takt med den allt våldsammare röran av dubbelspel, svek, korruption, fängelsegäng och drönarstyrda fågelkadaver fyllda med knark. Och apropå flygfän så känns hela filmen lite som ”Mormors lilla kråka”. Å en slank den hit, å en slank den dit. Å en slank den ner i diket.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.