”Nya Håkan låter som om Taube möter en psuedo-poetisk tonåring”
Vänta tills våren
Håkan Hellström
Skivbolag: Tro och tvivel/Woah Dad!
Vad: Första singeln från albumet ”Illusioner” som släpps 14:e december.
Jag hade väntat mig en längre paus. Ett litet djupare andetag. Framgångstrappan blev så brant där i slutet att det kändes som att Håkan själv borde fått syrebrist och behövt en rejäl vila. Men nej, pausen blev inte långvarig och så här en låt in i den nya given måste en ändå fråga sig: borde den inte blivit det?
”Vänta tills våren” är på många sätt väldigt mycket Håkan. Här finns stråkarna och den lätt märkliga effekten på hans röst, som vi känner igen från senaste – det överlag riktigt trista – albumet ”Du gamla du fria”. Men det går också att dra honom mycket längre tillbaka än så. För visst måste melodin vara skriven av Björn Olsson, nog låter det så alltid. Och visst känner man igen referenserna, paradise är nästan mer närvarande här än på ”2 steg från paradise”.
”Varje fras, varje ord går att dissekera. I bra Håkan-låtar är det bara positivt, när texten är så här krystad drar det ner upplevelsen.”
Men det klaffar inte riktigt. Verserna blir väldigt mycket Taube möter psuedo-poetisk tonåring, vilket förstärks av pratsången. Varje fras, varje ord går att dissekera. I bra Håkan-låtar är det bara positivt, när texten är så här krystad drar det ner upplevelsen. Värst är det när Håkan, lätt Lalehskt, pratar om voodoo – då kryper det i mig.
Ska man fokusera på det positiva är det lätt att nämna refrängen, där lyfter såväl text som Håkans sång, som mjukt puffas upp av kören. Men det räcker inte. ”Vänta tills våren” är en sex och en halv minut lång osinglig singel som mest gör att jag inte väntar på resten av hans ”Illusioner” med någon större förhoppning om stordåd.
