Noveller som växer med varje läsning

Den genuint framgångsrika amerikanska författaren Jeffrey Eugenides rönte stor uppmärksamhet med romanen ”Middlesex” som utkom på svenska 2004. Dess berättare Calliope antas vara en flicka vid födseln och uppfostras som sådan. Först i tonåren får hon reda på att hon i biologisk bemärkelse i själva verket är en han, vilket berättaren med åren också alltmer börjat identifiera sig som. Calliope blir således Cal. Den episka romanen tilldelades Pulitzerpriset och har sålt i över fyra miljoner exemplar.

Innan dess hade Eugenides stor framgång med sin debut ”Virgin Suicides” (”Dödens jungfrur”) från 1993, baserad på en sann historia om fem systrar som begick kollektivt självmord. En succé även i Sofia Coppolas filmversion som kom några år senare. Det senaste romanen som Eugenides utkom med var det litterära triangeldramat ”En kärlekshandling”.

I samlingen ”Tidig musik”, i vilken merparten av de genuint välskrivna novellerna publicerats tidigare i ”The New Yorker” mellan 1989 och 2013, återkommer faktiskt två karaktärer från Eugenides romaner i två olika noveller. Novellen ”Den talande vulvan” fokuserar på doktor Peter Luce. Den läskigt frisinnade sexologen som i ”Middlesex” försöker övertyga huvudpersonen om att förbli en flicka (eftersom han uppfostrats som sådan). I novellen befinner sig Luce på en expedition i en by på vad jag antar är Nya Guinea där han har fullt sjå med att freda sig själv från en av byns småpojkar som vill bli minst sagt intim med honom. Det råkar vara den bisarra traditionen där.

I novellen ”Flygpost” har karaktären Mitchell Grammaticus från ”En kärlekshandling” hamnat på en orörd ö i Thailandviken där han drabbas av dysenteri, svälter sig själv och skriver ”upplysta” eller bara flummiga brev till sina oroliga föräldrar på andra sidan jorden.

Det finns en stor bredd i novellerna i ”Tidig musik”. Huvudpersonerna är oftast män, men ibland kvinnor. Som i den första novellen ”Klagan” om två äldre damer som binds samman genom sin kärlek till inuitromanen ”Två kvinnor” av Velma Wallis. Kanske en av de vackrare berättelserna i samlingen.

Ett återkommande tema är det skriande behovet av pengar. I titelnovellen ”Tidig musik” måste den misslyckade doktoranden Rodney acceptera att han förmodligen inte kommer få behålla det älskade klavikord som han köpt på avbetalning. Hans frus försäljning av parfymerade uppstoppade möss drar in för lite till kassan. I ”Den förkortade demokratin” beslutar sig poeten och redaktören Kendall för att bedra sin stenrike arbetsgivare (en gammal porrförläggare) eftersom han, en lång och trogen tjänst till trots, aldrig fått en sjukförsäkring. Det går sådär.

Människorna i Eugenides noveller är alla onekligen ”syndare inför Gud” som Luther skulle säga. Mycket mänskliga, bitvis förvirrande, kanske lite hala och på något vis rörande i sin – tänker jag – genuina amerikanskhet. Men Eugenides är en riktigt, riktigt bra författare. Hans noveller är oerhört tillgängliga, men också djupt komplexa. De växer med varje läsning.