Kultur

Naket om tonårsflickors såriga liv

konst ,
Julia Peirone: Amarillo Starlight, ur serien Diamonds Dancing, 2017

Julia Peirone, aktuell på Göteborgs Konstmuseum, fångar i sina flickfotografier det obevakade ögonblicket. Inger Landström ser en utställning som går rakt in i dagens verklighet.

Julia Peirone, Daniel Rybakken

Julia Peirone:

Utställning: Girls, girls, girls

Plats: Göteborgs Konstmuseum

Pågår till: 18 mars 2018

 

Daniel Rybakken

Utställning: Daylight and Objects

Plats: Göteborgs Stadsbibliotek

Pågår till: 18 februari 2018

Från Borås Konstmuseums utställning Screens & Mirrors förra året är det framför allt ett verk som stannat kvar i mitt minne – Julia Peirones rörande och lätt tragikomiska videofilm där ett sorgset flickansikte fyllde upp hela rutan medan en glättig röst läste upp självbeskrivningar av unga tjejer som anmält sitt intresse för att bli fotograferade av henne. Det var ingen måtta på allt vad de trodde sig behöva kunna för att komma i fråga: ”Jag är alltid glad, har lätt för att samarbeta, är noggrann, ambitiös, initiativrik, kan gråta på beställning, kan gå på händerna…”

Nu återser jag till min glädje just den filmen på Göteborgs Konstmuseum som följt Julia Peirone sedan debuten för nära tjugo år sedan och i höst ger henne en välförtjänt storslagen presentation i tre etage i museets moderna avdelning. Hon är utbildad vid Högskolan för fotografi och film i Göteborg och i fri konst vid Konstfack i Stockholm och hennes fotoserier av tonårsflickor balanserande på gränsen till vuxenlivet har blivit mycket uppmärksammade.

Julia Peirone arbetar ytterst genomtänkt med modeller i studio – hon vet vart hon vill komma men är också öppen för vad som kan hända på vägen. Och det är väl precis detta som gör att hennes bilder och filmer känns så spontana och inte alls arrangerade: hon planerar och förbereder men avvaktar sedan tålmodigt det rätta ögonblicket, som inte alltid infinner sig när man väntar sig det.

I själva verket är det just det oväntade och oplanerade hon spanar in: den där bildsekvensen där den uttröttade modellen tappar koncentrationen och den yttre fasaden rämnar. Ansiktet förlorar det tillrättalagda uttrycket, blir naket och oskyddat. Stegen i de alltför höga klackarna blir mer och mer stappliga och osäkra, tills de vingliga benen ger vika och man ser en närbild på en sårig fot.

”För även om det är gjort 2008 går det knappast att låta bli att associera till Me too-kampanjen inför denna anstormning av beslutsamma flickansikten”

Den hudlösa sårbarheten gestaltas ännu tydligare i den senaste, kroppsnära fotoserien Diamonds Dancing, inspirerad till lika delar av klassiska skulpturer och utlämnande fotografier på nätet. Här går Julia Peirone direkt in i den dagsaktuella verkligheten. Som också i det stora fotomontaget Golden Me. För även om det är gjort 2008 går det knappast att låta bli att associera till ”Me too”-kampanjen inför denna anstormning av beslutsamma flickansikten som borrar sina intensiva blickar rakt in i betraktaren.

Julia Peirone: Sleepy Head, ur serien Twisted Cherry, 2016

Röhsska museet är fortfarande stängt och öppnar först i juni 2018. Därför har man lånat utställningshallen på Göteborgs stadsbibliotek för att presentera årets mottagare av Torsten och Wanja Söderbergs pris, den norske ljus- och möbeldesignern Daniel Rybakken.

Han är född i Oslo och studerade där vid Högskolan för arkitektur och design. Dessutom har han en Master i Fine Arts från Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, där han nu är bosatt. På utställningen visas dels prov på hans industriformgivning, dels fotoredovisningar av speciella uppdrag, bland annat en ljusinstallation på fasaden till Svenska institutet i Paris.