Till vardags är Anton Hedberg webb-tv-redaktör här på Borås tidning och han har sin grund som fotograf. Så när en drönare köptes in till tidningen hamnade det på hans bord att börja utforska hur man kunde använda den i arbetet.

– Då var drönare väldigt nytt och många såg den nog som en leksak, jag också. Men jag började använda den, jag åkte på översvämningar och bränder. Sen gjorde jag en tävling där jag filmade orter runtom i Sjuhärad ovanifrån och så fick folk gissa var vi var, säger Anton Hedberg och kommer in på hur idén till projektet kom till:

– När jag var ute på de turerna såg jag andra typer av bilder hela tiden och därifrån växte idén fram om att jag ville fota på ett annat sätt. Jag ville åka ut förbehållslöst och fota i bygden, men sånt är svårt att göra när man har familj och heltidsjobb.

Till slut sökte, och fick, Anton Hedberg ett stipendium från Tore G Wärenstams stiftelse som möjliggjorde att han kunde lägga en dag i veckan på sitt fotoprojekt.

– Varje fredag under tio månader har jag packat min folkabuss med drönare och plockat med ett par mackor. Sen har jag åkt i en ny riktning för att hitta bilder. Många av dem har kommit på uppstuds längs vägen. Jag har kanske stannat och skickat upp drönaren med en tanke och sedan hittat något helt annat.

Det låter som att det varit tidskrävande...

– Oh ja, när jag åkt ut en heldag har jag fått vara glad om jag kommit hem med en bild.

Det är på nyöppnade Wärenstams som utställningen ”Sjuhärad från ovan” visas från och med idag. Där samsas dryga 30 bilder om utrymmet. Det är allt i från kor på grönbete till vinterbadande nakna män och en panoramavy över centrala Borås som hänger där på väggarna.

– Grundtanken när jag startade var att ta en bild varje vecka under året. Men det visade sig inte fungera så bra. Men jag fortsatte att jobba utifrån att dokumentärt skildra bygden under ett år, så jag jagade evenemang, säger han och nämner midsommar på Hofsnäs och otaliga motorträffar som exempel:

– När vi sen började mejsla ut utställningen försvann tematiken jag låst mig vid. Då valde vi istället bilderna som blev bäst. Det var en märklig process, att först jobba på ett sätt under ett år och sen inse att det inte var det som är grejen.

Var det svårt att släppa tematiken?

– Nej. Det svåra var att skala ner från 250 ursprungsbilder till de 30-35 som visas nu, för man kan välja många olika utställningar ur mitt material. Den vi visar nu tycker jag blev väldigt bra till slut.