Mats T Olsson: The shape of water är ren filmmagi

Platsen för berättelsen är en topphemlig vetenskapsanläggning i 60-talets Baltimore. Dess slitna retro-futuristiska design är – i likhet med resten av filmen – ursnygg, även om mysfaktorn ligger i nivå med Frankensteins laboratorium. Här jobbar den stumma Elisa, briljant spelad av Sally Hawkins som kommunicerar rollen helt genom kropps- och teckenspråk.

Här hittar också Elisa sitt livs kärlek i form av en mystisk amfibievarelse, fastkedjad i en vattentank och vaktad med järnhand av den tortyrbenägne säkerhetschefen Strickland (spelad med elakt hotfull närvaro av Michael Shannon). Till sist ser Elisa ingen annan utväg än att rädda sin halvfiskman, som visar sig ha oanade förmågor.

Vi har alltså en framväxande relation mellan en oskuldsfull människa och en sårbar varelse med helande krafter från en annan värld som måste räddas från myndigheternas brutala experiment. Ja, vad är ”The shape of water” om inte en ”E.T.” för vuxna (med betoning på vuxna, här förekommer både våld och sex) parad med klassikern ”Skräcken från svarta lagunen”.

Med nostalgisk blick i gammaldags stil låter Del Toro kameran flyta som porlande vatten genom scenerna, ackompanjerat av Alexandre Desplats följsamt förtjusande musik och en scenografi vars olika kulörer blir sina egna subtila markörer för historien. Det här är en film som älskar filmkonsten, och den bedårande berättarglädjen är smittande.

Del Toro står med ena benet i Hollywoods guldålder, det andra i de gamla Universal Monsters-filmerna, hans mörka fantasier rotade i fantasy och hjärtat hela tiden bultande för de utstötta och annorlunda. Han älskar sin skapelse. Att filmens hjältar består av svarta, kvinnor, homosexuella och funktionshindrade är inte för att manuset genomgått Filminstitutets ”green card”-utbildning i normkritik, utan som solidariskt poängterande av andra som samhället i perioder brännmärkt som mindre värda, avvikelser, till och med ”monster”.

Del Toro påminner om vem som är det verkliga monstret, där Strickland får representera alla dessa fyrkantiga män som styr världen, som ska tämja allt de är rädda för och hatar allt de inte förstår. Fulla av beundran inför människans mekaniska uppfinningar men fullkomligt blinda inför naturens magiska skapelser.

”The shape of water” handlar om ensamhet. Utanförskap. Om kärlekens gränslösa natur och fantasins möjligheter att spränga den bokstavliga verklighetens gränser. Den är vacker, sorglig, ömsint, rolig, spännande…allt. Ren och skär filmmagi.