Kultur

Mats T Olsson: Nya X-Men luktar källarfuktig engångsgrill

filmrecension ,
Sophie Turner och Jessica Chastain (som mumifierad utomjording) bullrar sig igenom denna lättglömda actionfilm.
Foto: Doane Gregory
Sophie Turner och Jessica Chastain (som mumifierad utomjording) bullrar sig igenom denna lättglömda actionfilm.

Generisk uppföljare vars tunna story döljer sig bakom bullrig action och vimsig handling. ”Dark Phoenix” är en ytterst underväldigande film i X-Men-serien.

X-Men: Dark Phoenix

Superhjälte

I rollerna: Sophie Turner, Jessica Chastain m fl

Regi: Simon Kinberg

Antalet filmer om de mutations-diversifierade superhjältarna i X-Men är nu så många att det är svårt att hålla räkningen. ”Dark Phoenix” är väl typ nummer 13 och lanseras som seriens avslut, vilket egentligen bara är en studiorelaterad teknikalitet för att rättigheterna går från Fox till Disney. Och är det något ord Disney inte har i sin vokabulär så är det ”avslut”.

Kvalitetsnivån under resans gång har varit kraftigt skiftande. Från brännande toppar (”Logan”) till slocknade bottennapp (”X-Men 3”). Förhoppningen var att ”Dark Phoenix” skulle resa sig ur den mediokra askan som var ”X-Men: Apocalypse”, men den saknar glöd och flammar sällan upp. Som en superhjältefilmisk motsvarighet till en källarfuktig engångsgrill.

”Dark Phoenix” är en generisk uppföljare vars tunna story försöker gömma sig bakom bullrig action och vimsig handling. På Imdb.com sammanfattas den, aningen missvisande, med följande synopsis: ”Jean Grey börjar utveckla otroliga krafter som förvandlar henne till ’Dark Phoenix’. Nu måste X-Men avgöra om livet på en av deras egna är värt mer än alla människor i hela världen”.

Det krävs knappast en X-tern konsult för att besvara den frågan. Däremot skulle X-Men behöva en för att lösa sina arbetsmiljöproblem när internkonflikterna eskalerar i takt med intrigens utveckling. Och allt börjar med att Jean (Sophie Turner) tas i besittning av en kosmisk kraft som hotar hela världen.

Hennes enda instruktion verkar ha varit att gå runt med glasartad blick och prata långsamt.

Samma kraft jagas av ett gäng mumifierade utomjordingar, vars ledare är utklädd till Jessica Chastain i sin karriärs sämst utformade roll. Hennes enda instruktion verkar ha varit att gå runt med glasartad blick och prata långsamt. Det illustrerar ett annat problem med filmen: oförmågan att utnyttja sina stora skådespelarresurser som även består av Jennifer Lawrence, Michael Fassbender och James McAvoy.

Efter en stark öppning är resten av ”Dark Phoenix” ett långsamt sluttande plan mot en tröttsam andra hälft. Helheten är ytterst underväldigande. Mycket kan jag acceptera med en serietidningsbaserad superhjältefilm. Att ha tråkigt är inte en av dem.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.