Märkligt fynd i dyn på Hålsjöns botten

”En sak är säker: våra föräldrar hade aldrig skickat dit oss om de hade vetat vad som fanns i sjön. Även om de satte sig själva först den sommaren hade de ingen avsikt att riskera oss. De visste inget. Vad gäller annat är mitt minne mera osäkert.”

Det är John, 13 år, som berättar om sommaren då han blir tvingad att bo med sin lillebror och två kusiner hos sin farmor i hennes sommarstuga. Tristare än så kan John knappast tänka sig att det kan vara. Men tråkigt blir det inte, kanske värre än att ha tråkigt så händer de mest mystiska saker. Plötsligt en morgon är farmor spårlöst försvunnen. Ett märkligt ljus syns över sjön och barnen hittar något konstigt i dyn på botten av sjön. En suspekt granne dyker upp och påstår att han ska ta hand om barnen.

Riktigt läskigt blir det när de två yngsta barnen börjar uppträda konstigt. De pratar som saker som de inte varit med om och detta på ett ålderdomligt vis. Tiden, minnen tycks flyta omkring. Alla börjar tvivla på sina upplevelser. Vad är dröm, vad är verklighet. Hur var det egentligen? Vad hände på riktigt?:

”Det som är så svårt att förklara är hur väldigt normala Nova och Martin var när de inte var konstiga. Så fort anfallen var över var det som om de aldrig hade hänt. Det fick oss att tvivla på våra sinnen. Och när jag berättar om det tvivlar jag igen.”

Historien utspelar sig i Boråstrakten där Viskan, Rydal, Kinna och Seglora utgör en del av miljöerna.

”Hålsjön” är en alldeles utmärkt välskriven bok som är spännande på många plan. Mysteriet i sig så klart, men den handlar också om relationerna mellan kusinerna, om förluster och vad minnet kan göra med oss och våra livsberättelser. Man kanske inte alltid kan vara så säker på vad man är med om. Den så kallade verkligheten tycks även innehålla övernaturliga skeenden.