Målande berättelse om Dan Andersson
Finnmarkens människor, deras slit och armod tränger sig fram med sin närvaro och bildar inledningsvis en dramatisk fond till historien om Dan Andersson, gestaltad av Britta Andersson, Sinikka Thörn och Olle Junholm. Det blir därvid aldrig fråga om några påträngande åthävor. Trions framställning präglas snarare av en låt säga sympatisk anspråkslöshet, något som emellertid inte utesluter det många gånger gripande och berörande innehållet.
Sinikka Thörn tolkar Dan Anderssons visor med sin sång, vackert och innerligt. Hon bidrar också med fiolspel, där karaktären av folkton är väl så passande. I övrigt kan hon tryggt förlita sig på Olle Junholms ackompanjemang på gitarr som är en njutbar upplevelse. I synnerhet är hans egenhändiga arrangemang till detta värda uppmärksamhet.
”Med målande uttrycksfullhet förmår hon levandegöra inte minst diktaren och händelserna omkring honom.”
Britta Andersson, som även står som manusförfattare, innehar rollen som berättare. Som framgår består föreställningen av berättelsen om diktaren, hans liv och verk, med inslag av musik och sång. Bäst är i sammanhanget att understryka, att det ingalunda är fråga om något slags föreläsning. Ty med målande uttrycksfullhet förmår hon levandegöra inte minst diktaren och händelserna omkring honom.
På så sätt växer bilden av Dan Andersson fram, hans hårda barndom, hans förälskelser, hans längtan och hans envisa övertygelse om att bli författare. Och på så sätt lyckas de tre på scenen också förmedla en stark känslomässig upplevelse.
