Annons

Liza Marklund tröttar ut läsaren med detaljerat pärlfiske

Liza är tillbaka efter ett par års timeout. Men den som hade hoppats på nytt med Annika Bengtzon lär bli besviken.
Publicerad 19 september 2018
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Liza Marklunds ”Pärlfarmen” startar på ön Manihiki, där en grupp människor lever stenåldersliv och fiskar pärlor.
Liza Marklunds ”Pärlfarmen” startar på ön Manihiki, där en grupp människor lever stenåldersliv och fiskar pärlor.Foto: Annika Marklund

Det är här ingen hårdkokt deckare. Tyvärr.

I bokens presentation av Marklund skryter förlaget med att hon krängt 23 miljoner böcker worldwide. Inte illa. Visserligen bara en tredjedel av vad exportkollegorna i Roxette presterat i skivväg. Och faktiskt bara hälften av vad den nyligen bortgångna författarkollegan Margit Sandemo sålt. Inte störst, men såklart jädrans stor. Och måhända blev hon fartblind där i bestsellerkarusellen. Kanske var det därför som hon för några år sedan slog av datorn och drog till Cooköarna. Vet inte om livet på Stilla havsön blev tråkigt i längden, för nog blev det en bok av vistelsen allt.

Annons

”Pärlfarmen” startar på ön Manihiki, där en grupp människor lever stenåldersliv och fiskar pärlor. En dag kapsejsar en svensk man på ett rev. Det är upptakten till en berättelse som tar oss jorden runt under en femårsperiod. Vi får följa den unga Kiona och hennes möte med den för henne främmande västvärlden. Roligt skildrat av Marklund.

Men hon lägger också mycken möda på att beskriva livet på paradisön. Den är bitvis så detaljerad att det är lätt att tappa intresset. Det är inget fel på Marklunds berättariver, men 100 sidor pärlfiske är i mesta laget. Däremot är den godtrogna Kionas möte med hänsynslösa typer på andra sidan jordklotet betydligt roligare läsning. Det är humor på samma höga nivå som när hon skrev raljerande om tidningsliv i debuten för 20 år sedan med ”Sprängaren”. Bäst är det faktiskt när poliser och kriminella gör entré. De gamla krimtakterna sitter i. Hon är faktiskt en rysligt bra spänningsförfattare. Hon borde ha hållit sig till det och skippat paradiset.

Per HägredSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons