Kultur

Linda Pira låter hitsen tala

Kultur Artikeln publicerades

Lisa Jagemark recenserar Linda Piris konsert på Rockborgen

Det hände något under 2013. För oss som lyssnar (lite för) mycket på p3, stack plötsligt svensk kvinnlig hiphop ut bland det övriga blasket. Både kvällens stjärna Linda Pira och Lilla Namo var med på p3:s topplista över de femtio mest spelade svenska låtarna under 2013, vilket innebar att alla nynnade på Bang bang vid något tillfälle under semestern.

Hur låter det då, undrar den som inte är slav under p3:s musikläggare? Modern hiphop, med snygga samplingar och poppiga inslag. Linda Pira rappar om att växa upp i förorten, om betongrosor och hon dagdrömmer om att få allt hon pekar på. I musiken märks en medvetenhet om var hon kommer ifrån, en plats där det inte är självklart att man kan bli vad man vill. Inget nytt tema inom hiphopen, men det är inte mindre innerligt för det.

I låten Eld och glöd finns en vacker textrad: tror du på dig själv? du måste akta dig från askan och låta glöden bli till eld. Utanförskap föder dåligt självförtroende, och när rocken har blivit medelklass och bara skildrar ångesten i livspusslet under grannarnas grillkvällar, blir det tydligare igen att hiphopen kan vara ett uttryckssätt för ökande klyftor och utanförskap. Tiden är rätt och glöden blir till eld, Sveriges starkaste lysande stjärna är definitivt en kvinna från västerort.

Bara det att hennes debutalbum heter Matriarken känns klockrent.

Den här fredagen står hon på Rockborgens scen. Linda Pira är, som hon själv rappar, latin queen, och hon har också med sig en del av de ursprungliga Latin Kings ikväll, i form av The Salazar Brothers. Eller i alla fall en av bröderna.

Men hennes verkliga högra hand är rapparen Stor, som hon delar scen och strålkastarljus med ikväll. En annan av de där mest nynnade låtarna från förra året är definitivt Rom & Kush. Den är på många sätt typisk för konserten, kort, intensiv och rättfram. De har något att berätta, de vet hur de ska säga det till beats och melodier alltså, utan bakgrundsljud blir det svårare: mellansnacket kanske inte är något att hänga i påskriset.

Men Linda Pira och Stor låter hitsen tala och avslutar den ganska korta konserten med Knäpper mina fingrar, till publikens förtjusning. Och de som värmde upp publiken så stämningen var på topp redan innan huvudakten gick på, var Boråsgänget Roach Killah Krew, bestående av två samspelta rappare, en skönsjungare, två duktiga djs och ytterligare några coola killar i bakgrunden.

Lisa Jagemark