Kultur

Lena Kvist: Skövde borde vara glada – Borås, däremot...

Kultur Artikeln publicerades
Hurra! Han sår! Han sår!
Hurra! Han sår! Han sår!

I Skövde rasar kritiken mot Borås gula skulptur, Tony Craggs Declination. Jaja, vi vet att vissa kallar den ”Öronvaxet” – men vad är det för elände vi får i stället?

Jag klev av tåget i Skövde för att ta mig ett varv på torget och se på skulpturen Såningsmannen, strax innan den monterades ner för att påbörja sin resa mot Borås.

Jag skrattade så högt att lunchflanerande Skövdebor vände sig om. Då ställde jag mig och bligade bistert istället och tänkte tyst för mig själv: ”Neeej... är det denna?”

Skulpuren Såningsmannen, som ska komma till Borås, är nämligen så töntig att någon borde göra ett satirprogram om den.

Bredvid honom beundrar en naken tjej hans förehavanden. Hon har liksom kastat sig bakåt i fullkomlig extas: ”Han sår! Han sår!”

Låt oss analysera: Skulpturen är från 1950, gjord av skulptören Ivar Johnsson. Den är en del av Livets brunn, en stor brunn med fyra olika statygrupper.

Såningsmannen, som alltså blivit utvald att ge sig ut på resa till Borås, består av en rakryggad bronsman som nöjt men manligt oberört kastar ut frön från ett tråg han bär i famnen. Bredvid honom beundrar en naken tjej hans förehavanden. Hon har liksom kastat sig bakåt i fullkomlig extas: ”Han sår! Han sår!” Jag har mina misstankar om att det ska vara gudinnan Demeter och inte en vanlig tjej från västgötaslätten. Enkla jordbrukare får sällan sån uppmärksamhet av vanliga tjejer till vardags.

Innan vi ens börjar närma oss den pinsamma höhö-symboliken med frön och naken tjej kan vi konstatera att Såningsmannen känns minst sagt antik. Och då menar jag inte på ett bra vis.

I medier och på Facebook rasar många Skövdebor över att man har plockat ner Såningsmannen och satt upp den gula, icke-föreställande, Declination från Borås.

Declination har fått sin plats i Skövde.
Declination har fått sin plats i Skövde.

Själv gillar jag Tony Craggs Declination, även om den inte är min favorit bland Boråsskulpturerna.

Men Såningsmannen fyller för mig bara en enda funktion: att visa hur mossig konst kunde vara på 1950-talet.

Medan Såningsmannen väntar på att få en plats i Borås gläds nog konstmuseicheferna i Skövde och Borås. Det är ju precis det här de vill uppnå: en debatt om hur vi ser på det offentliga rummet.

Fast frågan är om inte just den här bytesidén uppstod eftersom Skövde inte hade någon ny konst?

Borås konstmuseums chef Eva Eriksdotter, sa 10 april i BT:

– Vår första tanke var att vi skulle få till ett utbyte av samtida offentlig konst med andra västsvenska kommuner, men det har visat sig att det inte finns så mycket samtida konst i dessa kommuner. Då lånar vi några gamla skulpturer och gör en grej av hur kvinnor har skildrats tidigare i konsten.

Skulpturbiennalen, som bytet är en del av, startar 26 maj. Det ska bli roligt att se om boråsarna gillar Såningsmannen mer än jag.