Lena Kvist: Lena Kvist: Det här är inte en lösning – men två banansteg framåt
Två nykomlingar – som enligt den tillfällige ständige sekreteraren Anders Olsson tackade ett rungande ja.
Svenska Akademien har haft sin första framgång på mycket länge när Jila Mossaed och Eric M Runesson valdes in.
Båda nykomlingarna är okända för den breda allmänheten.
Men poeten Jila Mossaed har mycket gott anseende i den litterära världen. Hon kom Sverige efter att ha flytt från ayatollornas Iran 1986 och har en gedigen utgivning i Sverige bakom sig.
BT recenserade hennes senaste diktsamling i maj i år: ”Det är mörkt och insiktsfullt, men bräddat och breddat med dervischen, fjärilen, näktergalen”, skrev recensenten Jan Karlsson.
Hennes pjäs ”Upprorets poet”, om iranska Forough Farrokhzad ska få premiär på Göteborgs Stadsteater i november.
Mossaed bor i Majorna i Göteborg och såvitt jag vet har hon inga kopplingar till någon inom Svenska Akademien sedan tidigare.
Att domaren Eric M Runesson nu tar stol 1 blir en återgång till den gamla ordningen med en jurist på den stolen. Runesson är förstås redan insatt i akademiens problem eftersom han fungerat som medlare under krisen. Jag vet personligen ganska lite om den svenska juristkåren men det är uppenbart att även han har sina kollegers förtroende.
Oantastliga val, båda två.
Banansteg måste hänga ihop. Det får inte vara något avstånd mellan vänsterfoten och högerfoten när man går framåt en fotlängd i taget. Precis så är det nu för Svenska Akademien. Vi är redan ganska trötta på halli-hallå; det finns inte utrymme för bakslag.
Nästa väl avvägda banansteg måste handla om ledamoten Katarina Frostensons vara eller inte vara i akademien, efter kulturprofilens våldtäktsdom. Hennes forna kolleger verkar vilja ha bort henne och så länge Katarina Frostenson finns kvar i akademien kommer det att vara svårt för de aderton (ja, eller hur många de nu är den här månaden) att fokusera på litteraturen.
Jila Mossaed gör på det enda möjliga sättet och säger: Jag tänker inte alls på det, jag har inga kommentarer angående detta. Jag tänker bara att jag är en poet.
Den kommentaren var kanske också ett banansteg framåt, när jag tänker på saken.
