Lars Gustaf Andersson: Ska Borås stadsteater spela inför tomma salonger?

”Släpp Borås stadsteater fri”, så lyder chefredaktörens Stefan Eklunds söndagskrönika. Han vill tydligen medvetet missförstå min debattartikel. Teatern ska vara fri utifrån det konstnärliga perspektivet. Det ställer jag upp på utan omsvep. Eklund vet mycket väl min inställning till det fria ordet och den konstnärliga friheten. För såväl bild- som scenkonst. Politiken ska hålla fingrarna borta. Och det gör vi också.

Därför förstår jag inte Eklunds utspel om att ”nu behöver teatern bli fri från kravet att vara publiktillvänd och fri från kulturpolitikers klåfingrighet”. En absurd tanke, att vi inom politiken gör anspråk på att ha inflytande i det som spelas upp eller visas på våra scener. Eller ska jag tolka det som att stadsteatern numera bara spelar lättsam publiktillvänd teater? Eller att Eklunds teater uteslutande ska producera smala föreställningar? Och tar som exempel min partikollega, fd teaterchefen för Göteborgs stadsteater, Jasenko Selimovics, föreställning ”Fruktan och hopp” på Borås stadsteater, för 20 år sedan. En kritikerrosad föreställning, men ett publikfiasko. Varför skulle den föreställningen vara otänkbar att spela idag enligt Eklund? Då liksom nu är det ett val för teaterledningen. Men också en fråga om publikansvar. Menar Eklund att stadsteatern ska spela inför tomma salonger, bara föreställningen tillfredsställer recensenter och en kulturelit som honom själv? Det tjafset trodde jag vi passerat.

Varför antyda att vi inom kulturnämnden ”urholkar teaterns särställning som angelägen för en stads utveckling”. Återigen, det är Borås stadsteater som själva bestämmer sin repertoar, inga andra. Däremot har vi i kulturnämnden, ett uppdrag från kommunfullmäktige att nå fler kommuninvånare, få fler teaterbesökare, nå en bredare publik. Det behöver väl inte innebära per automatik att man producerar sämre scenkonst. Bra teater är upp till den konstnärlige ledaren att driva och skapa.

Det är återigen lite trist att Eklund envisas med att följa upp temat om ”nedmontering av Stadsteaterns verksamhet.” Det visar bara på att han läser min artikeln som fan läser bibeln. Det borde framgå med all tydlighet att vi inom politiken satsar mer än någonsin på kulturens alla arenor. Men jag kan också raljera och relatera till 70- och 80-talens kulturpolitik, som han gör, och tycka att allt var bättre förr. Men chefredaktören borde veta bättre. Samhället lever och förändras med sin samtid. Titta bara på Borås Tidning. Den har förändrats totalt. Till det sämre? Det bedömer publiken – läsarna. Har yttrandefriheten och det lokala innehållet blivit begränsat? Det är i vilket fall inte ägarna och styrelsen för BT som bestämmer innehållet utan ni, skribenterna själva. Hoppas jag. Däremot har ägarna och styrelsen inflytande om ni ska producera en gratistidning eller satsa på eBt. På motsvarande sätt förhåller vi oss till det uppdrag vi har från kommunfullmäktige. Vi i kulturnämnden ger kulturförvaltningen direktiv att söka lösningar för att öka mångfalden och öka publikens intresse för hela Kulturhuset och stadsteatern. Att vi dessutom höjer blicken för att få ut mer av varje satsad skattekrona kan omöjligt bestraffas eller hånas.

Enligt Eklund vore den bästa lösningen att bolagisera teatern, för att tillika hålla oss politiker på armlängds avstånd. Tror han på tomten också? Politiker är tillsatta i alla kommunala bolag. Eller är det månntro privat-bolagisering herr Eklund åsyftar? Om det är så, är jag glad att vi har en kommunal stadsteater. Bara entré-biljetten skulle annars kosta runt tretusen kronor per föreställning, oavsett om repertoaren är smal eller bred. Fler besökare skulle knappast lockas till den teatern. Eklund lär sitta ensam och titta på Fruktan och hopp.

LARS GUSTAF ANDERSSON (L)

Förste vice ordförande i Kulturnämnden, Borås

Ledamot i Regionteater Väst AB