Kultur

Ingen förlösning när familjen ligger i krig

Teaterrecension Artikeln publicerades
Anna Bjelkerud, Claes Månsson, Fredrik Evers i det realistiska dramat ”Lång dags färd mot natt” på Göteborgs stadsteater.
Foto: Ola Kjelbye
Anna Bjelkerud, Claes Månsson, Fredrik Evers i det realistiska dramat ”Lång dags färd mot natt” på Göteborgs stadsteater.

Den missbrukande familjen Tyrone visar upp dysfunktionalitet på alla plan. Eugene O’Neills familjetragedi innebär tre timmars konfrontation, skriver recensenten Bella Stenberg.

Lång dags färd mot natt

Teater

Plats: Göteborgs stadsteater, Stora scen

Av: Eugene O’Neill

Översättning: Sven Barthel

Regi: Emil Graffman

Medverkande: Anna Bjelkerud, Eric Ericson, Fredrik Evers, Josefin Ljungman, Claes Månsson

Dramaturg: Lucas Svensson

Scenografi och kostym: Julia Przedmojska

Musik: Fredrik Möller

Längd: 3 timmar och 30 minuter inklusive paus

Spelas till 22 november

Vad kan en regissör göra med ett så hyllat och ofta spelat drama som ”Lång dags färd mot natt?” Emil Graffman håller sig traditionell och litar på att den missbrukande familjen Tyrone slår an strängarna även 2019 trots att familjedramat utspelas 1912.

Det blir tre timmars konfrontation med dysfunktionalitet kors och tvärs och på alla plan. Inget utrymme för andhämtning, ingen tid för förlåtelse. Fasaden krackelerar, humöret brister och alla klampar vidare i gamla mönster. Anklagelserna far genom luften. Det är allas fel – och det är ingens fel. Mannen och de två vuxna sönerna bevakar och förebrår makan och modern för att hon inte är stark nog att stå emot sitt morfinmissbruk. Deras egen lösning är att ta en whisky till, fördöma någon annans supande men inte se sitt eget beroende.

Platsen är familjens sommarhus (inte välskött nog att vara ett hem, betonar Mary) och ibland ekar orden väl mycket i den blågråtonade vardagsrummet.

Nobelpristagaren Eugene O’Neill har plockat mycket ur sitt eget liv. Hans alter ego, yngste sonen Edmund, inväntar en diagnos i lungsot. Verklighetens O’Neill bestämde sig under sanatorievistelsen för att satsa på skrivandet. Han ville inte att pjäsen skulle spelas medan han levde, och den postuma urpremiären skedde 1956 på Dramaten i Stockholm. Göteborgs stadsteater gjorde den senast 2005, även då med Fredrik Evers som Edmund. Den tidens beskrivning av ”den sköra, sköna och nervösa Mary” passar inte in på Anna Bjelkeruds mer jordnära tolkning.

Efter pausen, när kvällningen nalkas, är alla mer eller mindre påverkade, till och med husan. Mary, som under dagen är den enda som varit nära insikter – att livet gör någon till det den är och det går inte att göra något åt – blir mer lullig och längtade. Istället tar männens uppgörelser med varandra över.

O’Neills ord är explosiva, så laddade att jag ibland saknar en mer återhållsam spelstil.

Claes Månsson som James Tyrone accentuerar gamnacken och den stirrande blicken. En bitter man formad av sin fattiga barndom och sin fars svek, nu själv en far som fastnat i girighetens klor och sörjer att han valde pengarna framför att bli en stor skådespelare.

Sönerna har inte lyckats ta sig fram på egen hand och mer eller mindre dagdriver. Eric Ericson gör den äldre Jim som mer jovialisk än självföraktande suput, inte fullt ut den demon som pappan avskyr. Fredrik Evers orolige Edmund är blandat barnslig och insiktsfull med ett bitvis tonårigt kroppsspråk.

Att vandra varsamt in i natten är inget alternativ. Det är tvära kast mellan kärlek och hat, lika nära till våld som till smekningar. Självföraktet blir utagerande.

Claes Månssons rollfigur James Tyrone tar en whisky till i ”Lång dags färd mot natt”
Foto: OLA KJELBYE
Claes Månssons rollfigur James Tyrone tar en whisky till i ”Lång dags färd mot natt”

O’Neills ord är explosiva, så laddade att jag ibland saknar en mer återhållsam spelstil. Kanske skulle då ilskan, sveken och sorgen bli ännu starkare och beröra mer.

Någon egentlig rening uppnås aldrig. Det är lätt att se att en variant på uppgörelsen kommer att upprepas nästa dag – eller natt – igen.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.