”Holiday” – en oförglömlig provokation

Premissen är först oklar. En ung kvinna anländer till en turkisk turistort under lågsäsong. Hon känns skör och självsäker på samma gång, symboliskt för hur motsägelser spelar en central tematisk roll i filmen.

Kvinnan heter Sascha (Victoria Carmen Sonne), influgen som troféflickvän åt danska gangsterbossen Michael (Lai Yde). En maktfullkomlig auktoritet i ett kollektiv av familj och vänner, boende i samma vräkiga villa.

”Holiday” har beskrivits som en film om våldtäkt, men det är missvisande. En våldtäktsscen är förvisso central, filmad i en lång, plågsam tagning där kameran tvingar oss att genomlida hela förloppet. Men filmen behandlar övergrepp av många slag och som ett normaliserat fenomen i en patriarkal hackordning med strikta oskrivna regler för makt och lydnad.

I detta system är Sascha reducerad till passiv, prinsessliknande trasdocka för Michael att göra med som han behagar. Samtidigt vägrar hon erkänna sin roll som maktlöst offer. Istället (över-)lever hon på myten om upplevd status i sitt lilla hörn av den kriminella världen, där alternativen är få och hårt beskurna. Belöningen är lyxiga prylar och känslan att stå över normsamhället. Hon ser ner på alla vanliga ”tacky” turister utanför hennes extravaganta bubbla.

Eklöfs berättarstil påminner om Ulrich Seidls utstuderade inramning, parat med Michael Hanekes plötsliga utbrott och hänsynslösa logik. Under den strama ytan och loja tempot dallrar upplevelsen av hotfullt obehag.

”Holiday” är en oförglömlig provokation med stenhård slagstyrka, utmynnande i konstaterandet att det inte går att vara ”ganska” fri. Det finns bara fängelse eller frihet. Var Sascha befinner sig råder ingen tvekan. På motsatta sidan har vi Eklöfs utmanande filmkonst.