Kultur

Hokus pokus med dödlig utgång

essä Artikeln publicerades
Alfred Ploetz – en tysk idealist som hamnade fel med sina tankar om rashygien.

I slutet av 1800-talet kom tysken Alfred Ploetz att bli känd för nya moderna idéer. Han var född 1860 och en stor idealist. År 1895 introducerade han tillsammans med några andra läkare termen rashygien i Tyskland. Det betydde att hindra dem man menade var mindervärdiga från att fortplanta sig och uppmuntra friska personer med goda arvsanlag att föra människorasen vidare. Frilansskribenten Ingrid Viktoria Kampås går på vandring i åsiktskorridoren som gjorde detta möjligt.

Vissa budskap och ideologier är förföriska. De är lockande, låter så kloka och förnuftiga, rimliga och moderna. Man ställer sig frågan varför man aldrig själv tänkt på något liknande och inser att detta nya inte bara kommer att ta itu med att förändra det som är dåligt i nuet utan också förbättra framtiden. De nya tankegångarna är överraskande just för att de presenteras som en lösning på något. När man heller inte är förberedd på dem är det svårt att argumentera emot utan att bli bedömd som en bakåtsträvare, som konservativ och inte med sin tid. Människor strävar efter konsensus, fred och enighet, följer gruppen och få vågar stå ensamma mot en mur av dem som anser sig ha rätt.

I slutet av 1800-talet kom tysken Alfred Ploetz att bli känd för nya moderna idéer. Han var född 1860 och en stor idealist. Vid tjugofyra års ålder åkte han till USA för att på plats studera ett utopiskt samhälle. USA, dit människor från jordens alla hörn invandrade för att skapa något nytt och alldeles eget, var som en näringslösning för testning av utopier. Det fanns sedan Thomas More skrivit sin bok Utopia 1516 en uppsjö av olika mer eller mindre stora kolonier där man testade nya former för att leva tillsammans, både på religiös och sekulär grund.

Ploetz kom till ikarier i Iowa. Dessa Ikarienkolonier fanns på flera platser i USA och var skapade efter mönster från en bok som heter Resan till Ikarien, skriven av den franske kommunisten, politikern och journalisten Étienne Cabet. Boken som beskrev ett idealiskt och rättvist samhälle fick genast många entusiastiska läsare, en av dem var alltså Ploetz. Han kom till Iowa full av entusiasm och ideal men åkte ett antal månader senare hem och var djupt besviken. Ikarien hade inte motsvarat hans förväntningar. De människor som bodde i kolonin levde visserligen i egendomsgemenskap och skulle också dela rättvist på allt arbete, alla skulle arbeta för alla och ingen bara tänka på sig själv. Men Ploetz såg de som var lata och ovilliga och lät andra arbeta desto mer. Kolonin hade ständiga trätor om småttigheter och invånarna hade svårt att komma överens. Ploetz ideal om den nya form för mänsklig samlevnad som han trott så mycket på, blev till grus.

Vad som sedan drev honom är svårt att säga, de flesta människor skulle väl efter en sådan erfarenhet ha ”klippt sig och skaffat ett jobb”, som det heter. Helt enkelt insett att de ungdomliga idealen inte stämde med verkligheten och gått vidare med en mer realistisk syn på livet. Men Ploetz utbildade sig till läkare och började skriva och propagera för sina gamla ideal, men med insikten att för att genomföra dem måste det mänskliga materialet förändras och förbättras. Han ville så väl, hade så goda intentioner och var en god människa som ville göra en insats för sina medmänniskor.

Detta konvergerade med tankarna hos en engelsman som hette Francis Galton och sysslade med lite av varje inom vetenskap. Han var halvkusin till Charles Darwin som i mitten av 1800-talet gett ut sin bok ’Om arternas uppkomst’ där den moderna evolutionsteorin presenterades. Inspirerad av Darwin myntade Galton 1883 det som han ansåg var en ny vetenskap – eugeniken. Det handlade om socialdarwinism, alltså tankarna att förbättra människans sociala villkor och hennes samhällen genom att först förbättra henne biologiskt – detta var en tid när sociala orättvisor alltmer uppmärksammades och revolutionära idéer var i omlopp. Galton, Ploetz och deras anhängare ansåg att naturen själv inte längre ensam skulle kunna klara av evolutionen mot ett ständigt högre utvecklingsstadium, särskilt inte i samhällen som skyddade och vårdade svaga och s.k. mindervärdiga.

År 1895 introducerade Ploetz tillsammans med några andra läkare termen rashygien i Tyskland. Det betydde att hindra dem man menade var mindervärdiga från att fortplanta sig och uppmuntra friska personer med goda arvsanlag att föra människorasen vidare.

Han fick snabbt gehör för sina tankar. Området rashygien växte och blev en bit in på det nya århundradet erkänd som vetenskaplig disciplin i Tyskland. Det fick också framgång i andra länder, i Sverige skapades 1922 Statens institut för rasbiologi med Herman Lundborg som förste chef. Läran lockade många naturvetare, särskilt läkare. De såg sig som moderna med nya banbrytande tankar. Läkarna skulle få döda de individer som ansågs vara kostsamma, svaga och onyttiga. Om jag i denna text enbart ska hålla mig till Tyskland på grund av de förfärande konsekvenser rashygienen fick i detta land, var förhållandena sådana att Ploetz och hans kollegor förespråkade att resurserna skulle läggas på tyskarnas hälsa för att förbättra folkstammen. Ploetz ville införa moraliska och biologiska tester av ungdomar för att bestämma hur många barn de skulle få, om ändå ”mindervärdiga” barn föddes skulle de få en barmhärtig död med hjälp av morfin. Man skulle också undervisa om rashygien i skolorna och alla borde ha en egen liten bok som ett slags id-kort där deras rasmässiga duglighet var antecknad. Det bedrevs också, särskilt sedan nazisternas maktövertagande 1933, en omfattande propaganda, ofta väl inlindad utan att tala om att det yttersta målet var avlivning av de som bedömdes som odugliga. En flod av filmer, böcker, tidskrifter och föreläsningar propagerade för rashygien. Skolbarn fick som exempel i matematikundervisningen räkna ut hur mycket vården av mindervärdiga kostade. Rashygien tog sig in i alla discipliner, såsom sociologi, kriminologi och förstås medicin.

Med nazisterna i regeringen fick eugeniken en allierad som hade makt och lag på sin sida, nazistregimen ville bara använda skattepengar på rasmässigt rena och friska, ideologin handlade om att rena rasen och de tre grupper som identifierades som orena var judar, romer och handikappade eller sjuka.

Följderna? Minst 400 000 tvångssteriliserade. Minst 5000 mördade sjuka eller handikappade barn. Siffror på upp till 70 000 mördade sjuka vuxna. Det är officiella registrerade siffror men det förekom också många fall som aldrig registrerades. Sedan - i sådana gaskamrar som provats ut på de psykiatriska klinikerna – följde mord på miljoner judar, romer med flera människor i koncentrationsläger.

Med de händelser som föregick Förintelsen är det egentligen inte så ofattbart att den kunde ske. Grunden var förberedd med en mångårig propaganda om rashygien, detta så till den grad att det blivit själva åsiktskorridoren. Rashygien, mindervärdiga kontra överlägsna människor, var något självklart. Vad definierar då en åsiktskorridor? Kanske att 9 av 10 anser att en viss åsikt är rätt och att man står upp för det goda när man hyser den, och att åsikten också är rätt att hysa för ”alla andra tycker ju så och de kan väl inte ha fel ???” Och tyckte man annorlunda teg man när väl den totalitära staten fått all makt. Diktaturer har makt att straffa den som protesterar eller uttrycker avvikande åsikt. Den icke ifrågasättande medborgaren är den totalt undergivne undersåten i en totalitär regim.

Människor som ansåg sig vara framåtsträvande och med ädla tankar, likt Ploetz, ville den gången skapa den perfekta människan i ett perfekt samhälle. I Tyskland var det nazism, kommunistiska regimer har haft samma mål. Nu är det ISIS som är ute efter att med mord som metod skapa en utopisk värld. Dessa tankar lever alltså än idag. Även i demokratier. Tankarna att människan går att förbättra med god vilja och social ingenjörskonst är vitt spridda, att det ska gå att bli av med sådana mänskliga svagheter som asocialitet, kriminalitet, egoism och avund med åtgärder hit och förbud dit. Målet och vägen till förverkligandet av den perfekta människan kan vara lockande och förförisk, men det finns alltid en risk att det övergår i tvång och diktatur och metoder som absolut inte är mänskliga.

Det som är moraliskt rätt och gott bör enligt mig bedömas efter resultatet, inte efter intentionen, och här lurar det farliga. Att lockas av förföriska ideologier som utlovar ett tänkt resultat, och inte våga, orka, tänka så långt som till konsekvenserna av ideologins genomförande.

Nej, det går inte att hjälpa evolutionen på traven för evolutionen är styrd åt ett enda håll – att ta den väg som leder till överlevnad. Darwin talade inte om ”survival of the strongest”, att de starkaste överlever, utan det var ”survival of the fittest”, alltså att de mest lämpade överlever.

Till sist finns ändå den stora frågan om det överhuvudtaget går att klassificera människor i termer av värdefulla och icke värdefulla? Jag tänker på dessa rader: ”… Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord, står min hembygd och hälsar mig glad ,…”

Det här är bara en strof ur en av Gustaf Frödings dikter. Alla sina dikter, varav många är en omistlig del av Sveriges kulturarv, skrev han vid de tämligen få tillfällen när han var någorlunda frisk. Han led av psykisk sjukdom och vistades i omgångar på mentalsjukhus. Under nazisternas regim hade han avlivats, mördats för att han då ansetts mindervärdig. En man som kunde komma på ordet ”skogsvindsackord” som är det vackraste ord jag vet. Det går också att fråga sig hur många blivande nobelpristagare som försvann upp genom nazisternas skorstenar.