Kultur

Höga toner imponerar i klassisk kärlekshistoria

Opera Artikeln publicerades
Fritiofs saga med Julia Sporsén som Ingeborg, Ann-Kristin Jones som Guatemi, Mats Almgren som Kung Helge och Carl Ackerfeldt som Kung Ring.
Foto: Tilo Stengel
Fritiofs saga med Julia Sporsén som Ingeborg, Ann-Kristin Jones som Guatemi, Mats Almgren som Kung Helge och Carl Ackerfeldt som Kung Ring.

Nu satsar Göteborgsoperan åter på svensk opera. Denna gången blir det urpremiär av ett verk som skrevs för 125 år sedan. Domkyrkoorganisten i Göteborg hade tagit kontakt med Selma Lagerlöf för att få till ett libretto i en opera som skulle tävla inför den nya Kungliga operans invigning i Stockholm 1898. Någon vinst blev det inte, och operan glömdes bort – tills i dag då den i konsertant version uppförs i Göteborg.

Göteborgsoperan

Fritiofs saga

Opera i tre akter av Elfrida Andrée

Libretto: Selma Lagerlöf efter Esaias Tegnérs diktepos

Dirigent: Marit Stridlund

Konsertregi: Mia Nerenius

Ljusdesign: Niklas Elfvengren

Medverkande:

Fritiof: Markus Pettersson

Ingeborg: Julia Sporsén

Kung Helge: Mats Almgren

Guatemi: Ann-Kristin Jones

Kung Ring: Carl Ackerfeldt

Hilding: Anders Lorentzson

Björn: Peter Loguin

En gammal kvinna: Anna-Karin Simlund

m.fl.

Göteborgsoperans kör och orkester

Visa mer...

Det är klingande högromantisk musik som ackompanjerar Tegnérs versepos i Lagerlöfs tolkning. En fornordiska gudasagan ligger till grund för sagan där Fritiof och Ingeborg har huvudrollerna. Tegnérs romantiska epos från 1825 reciterades flitigt under 1800-talet, och Bernhard Crusells tonsatta dikter ur verket sjöngs samtidigt i var mans hem. Det passade Lagerlöf bättre att skriva librettot med Tegnérs epos som förlaga än den Gotlandsbaserade intrig som Andrée hade föredragit. I sitt libretto tillförde Lagerlöf dramat, förutom folket och kvinnoroller, även trolldom och konflikten mellan det nordiska och det främmande.

Ann-Kristin Jones uttrycksfulla altstämma är här ett drivande nav som både imponerar och förskräcker med sin trollmakt.

Huvudtemat är den klassiska kärlekshistorien om det unga förälskade paret som för lång tid skiljs åt av patriarkal makt, krig och hämndaktioner, men som i slutscenen äntligen återförenas. Dessförinnan har Ingeborg behandlats som en bricka i spelet mellan rivaliserande kungar, och Fritiof har gett sig ut på härjande vikingafärd. Den trollkunniga Guatemi försöker inledningsvis förgäves rädda Ingeborg åt Fritiof.

Ann-Kristin Jones uttrycksfulla altstämma är här ett drivande nav som både imponerar och förskräcker med sin trollmakt. Ingeborg/Julia Sporsén, som å sin sida försöker manöverera sin moraliska kompass, imponerar med sina höga toner, men i lägre register dränks hennes sång av orkesterns brus. Fritiof, som tolkas av Markus Pettersson, har en klart glänsande tenorstämma som han hanterar med bravur både i upprört tillstånd och i sina fredsivrande slutord. Med Anders Lorentzson och Mats Almgren hör vi två pålitliga basar och Carl Ackerfeldt i rollen som Ingeborgs make ger sin lyriska tenor fritt spelrum ända till det bittra slutet då han skall dö och överlämnar hela riket och sin Ingeborg till Fritiof. Så får de då äntligen varandra, och äntligen har operapubliken fått höra detta mästerverk som sannerligen imponerar i alla sina uttryck. Sångarna har var och en intensivt gett liv åt en konsertversion som dock hade vunnit på en röstmässigt jämnare rollbesättning. Med ljussättning efter stämningar på scen och i orkesterdike kompenserades den uteblivna scenografin, och en extra krydda bjöds på genom solisternas vackra och värdiga dräkter.

Inte en dag för tidigt att låta operapubliken få ta ta del av detta mästerverk.

Man kan lätt inse att det varit ett hårt arbeta att få till text och musik som den helhet det var tänkt. Ingen kompositör har ju kunnat vara behjälplig, och Lagerlöfs ordval med alla gammalsvenska verb och uttryck kräver fingertoppskänsla för att ge mening åt helheten.

Kvällens höjdpunkten låg trots allt i den kontrastrika och väl genomarbetade orkestersatsen. I den musiken varvas upprördhet med ljuvligaste strängaspel som glittrar i finstämda lyriska soloinsatser.

Inte en dag för tidigt att låta operapubliken få ta ta del av detta mästerverk.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.