Gripande skildring av finska liv i Sverige
Kanske kan man använda nationalekonomen Ronald Coases begrepp "transaktionskostnader" för att beskriva vad Victoria Rixers bok handlar om. Transaktionskostnader står för de kostnader som uppkommer vid utbyte av varor eller tjänster. Att köpa en bok via nätbokhandeln minskar denna kostnad eftersom man till exempel inte behöver ta bilen till stan. Man behöver ju inte ens lämna sängen. För en immigrant som kom till Sverige från det fattiga Finland på 1950-talet kunde däremot transaktionskostnaden i en annan bemärkelse vara tämligen hög. Hon måste integreras, lära sig svenska, och – om hon kan – helst göra en klassresa. I värsta fall blir kanske hennes ”kapital” aldrig en del av ”ekonomin”.
Jag tänker att det är den historien som Rixer berättar i sin läsvärda och väldigt allmänbildande roman genom att ta en invandrad far och farfar som exempel. Skildringen av den excentriska fadern är mycket öm och rätt kul. I romanens första hälft ägnar han sig i stort sett åt att föreläsa för dottern som kommit på besök, och naturligtvis blir effekten att författaren också föreläser för läsaren, så att boken närmast framstår som ett ”läsdrama” eller ett filosofiskt bordssamtal. I vanliga fall hade jag kanske betraktat det som en svaghet, men här känns det bra eller nödvändigt med all denna fakta: Så här mycket har jag aldrig lärt mig om Finland eller om den finska invandringen till Sverige förr!
”I skolan fick han stryk om han talade finska på rasten”
Att priset – eller transaktionskostnaden – för att integreras i det svenska samhället varit högt för fadern är uppenbart. I skolan fick han stryk om han talade finska på rasten och för att undvika svenskarnas fördomar om finnar – eller ”suomer” som han föredrar att de kallas – byter han slutligen namn från Jaleva till det svenskare Spets. Även om pappan stundtals har lite rättshaveristiska tendenser, vilket icke desto mindre är roligt skildrat, förstår man genom Rixers stora empati för sin far också varför han kommit att bli den han blivit.
För till slut kommer alltmer av en sorts familjehemlighet i dagen. Hans egen far tillbringade långa tider av sitt vuxna liv på institutioner som Beckomberga på grund av svår psykisk sjukdom, möjligen paranoid schizofreni. Bokens andra hälft innehåller hans patientjournaler som fadern tagit fram åt dottern från vinden, samt farfaderns memoarer där han gestaltar ett uppdiktat förflutet som oäkta son till Carl Gustaf Mannerheim, elev till Jean Sibelius och som stor hjälte i allmänhet.
”Farfadern hade stridit i Vinterkriget och blivit svårt traumatiserad.”
Det här är både en djupt gripande och spännande läsning. Kraften i farfaderns kompromisslösa vanföreställningar är nämligen så stor att den får en egendomligt litterär kvalitet. Men bakom författarens fascination för det abnorma i berättelsen finns trots allt ständigt den samhälleliga kontexten med migrationen i fokus.
Farfadern hade stridit i Vinterkriget och blivit svårt traumatiserad. För honom var omställningen från Finland till Sverige och den vardagliga freden antagligen en omöjlig ekvation. ”Han gick aldrig utanför dörren utan en riktigt vass kniv.”
