Kultur

Ghost – en balansakt mellan sataniskt och sockrigt

Recension Artikeln publicerades
Ghost gästar Scandinavium i Göteborg med sin
Foto: Mareike Timm
Ghost gästar Scandinavium i Göteborg med sin "A Pale Tour Named Death"-tour.

Hårdrockarna Ghost under ledning av Cardinal Copia balanserar mellan sataniskt och sockrigt.

Det är tydligt att underhållningsaspekten får ta mer och mer plats, skriver Bella Stenberg.

Rökelsedoft och körmusik sätter stämningen. Scenen ska likna ett kyrkorum med marmortrappor och stora mosaikfönster med påvar från Ghosts mytologi. Spöksångaren och hans sju gastar har likadana svarta frackkostymer, vilket trots silvermaskerna som döljer ansiktena förtar musikernas demoniska utstrålning.

Tobias Forge verkar däremot känna sig befriad i sin nuvarande inkarnation som ger honom chansen att röra sig. Till ”Con clavi con dio” byter han om till fotsid svart dräkt med ett rökelsekar. I början av den hårdare andra akten till röd kardinalsdräkt. Varenda mellansnack och den vita fracken med käpp i ”Jigolo har megiddo” visar tydligt att han vill vara underhållare lika mycket som undergångspredikant.

Foto: Mareike Timm

Just hur Ghost balanserar mellan hårdrock och pop, sataniskt och sockrigt, kontroversiellt och kommersiellt är speciellt och att döma av den blandade publiken en framgångsfaktor.

Sångaren som bytts ut till varje nytt album är en gimmick eftersom såväl de tre påvarna Papa Emeritus och nuvarande Cardinal Copia är Tobias Forge. Ghost är hans skapelse och envälde. Och han verkar ha rätt kul med sin skapelse.

De namnlösa gastarna, musikerna, har däremot alla bytts ut sedan skivdebuten för nio år sedan. Att dölja personerna bakom kåpor och hemliga namn visade sig inte bara skapa mystik utan gjorde dem även enkelt utbytbara, inte minst när bråk om ekonomi uppstod. Även om namn inte är viktigt i efterlivet är tydligen kön det, eftersom två musiker presenteras som Ghoulettes.

Foto: Mareike Timm

Ibland är det svårt att avgöra vad som är substans respektive pynt i musiken och bandmytologin, men frågan är också  om det spelar någon roll? Det är ju underhållande och välregisserat, om än något långdraget.

Till sist några ord om förbandet Candlemass, efter 32 år återförenade med Johan Längqvist som sjöng på debuten. Han är inte svenskarnas röststarkaste sångare så det blir råare versioner av 80-talsfavoriter och en låt från plattan som släpps den här veckan. Avslutningen med ”Solitude” är förstås blytung och nattsvart.

Konsert

Ghost

Plats: Scandinavium, Göteborg

Dag: Onsdag 20 februari

Längd: 2 timmar 47 minuter inklusive paus.

Publik: Nästan slutsålt.

Bäst: ”Pro memoria” och ”Year zero”.

Sämst: Segt med shoppingpaus och snålt att inte ha bildskärmar.

Visa mer...

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.