Gammaldags och modernt i trivsam katt och råtta-lek

Tillsammans med filmens mest centrala karaktär Marta (Ana de Armas), den dödes personliga skötare, anländer vi till brottsplatsen för några snyggt korsklippta förhör med de avogt inställda familjemedlemmarna. En högst excentrisk skara tilltänkta arvtagare. Till en början uttrycker alla sin beundran för den döde, och varandra, men för varje fråga blottas huggtänderna mer och mer i svidande repliker, till både skådespelarnas och publikens njutning.

Rollistan är galet stark, skäl nog att se filmen: Daniel Craig, Michael Shannon, Toni Collette, Christopher Plummer, Chris Evans, Don Johnson och Jamie Lee Curtis. Hon är för övrigt min favorit med sin sylvassa utstrålning. Jag hade gärna sett betydligt mer av henne här, likaså Shannon och Plummer. Tonvikten på Ana de Armas rollfigur är logisk utifrån manusets symbolperspektiv, men också rätt trist i jämförelse. Rian Johnson själv verkar ha roligast åt Daniel Craigs bisarra sydstatskarikatyr av mästerdetektiven Hercule Poirot, med det uppblåsta namnet Benoit Blanc.

Vad Johnson gör så skickligt med ”Knives out” är att blanda gammaldags med modernt i en trivsam katt och råtta-lek bland ett myller av ledtrådar, falska spår och misstänkta förövare. Samtidigt förtas lite av elegansen när trådarna knyts ihop, knyts upp och ihop igen. Och precis som den labyrintiska miljö de vistas i utnyttjas inte den förträffliga skådespelarensemblen till fullo. Det kan mycket väl vara det största brottet som begås i hela filmen.