Kultur

Elin Willows skrev i sängen: ”Tio minuter varje kväll”

Kultur Artikeln publicerades
Elin Willows.
Foto: Niclas Sennerteg
Elin Willows.

”Det är ju du som skriver böcker i sängen”, är en kommentar som Elin Willows har fått vänja sig vid hemma i Vasa, där hon bor sedan några år tillbaka.

Detta sedan lokaltidningen gjorde ett reportage om stadens senaste författare.

Elin Willows avslöjade då hur hon lyckades skapa tid att skriva i en stressig vardag med jobb, familjeliv och små barn. Tio minuter om dagen hittade hon.

– Om det ska fungera måste jag ha en rutin, insåg jag. Så jag skrev tio minuter varje kväll på en ipad strax innan jag somnade.

Fakta

Elin Willows

Född: 1982

Gör: Författare och journalist

Skulle vilja kunna: ”Sjunga! Det vore en dröm att få bli musikalstjärna.”

Tänkbar titel på min självbiografi: "Diskret trilsk"

Mitt förhållande till Borås: ”Jag har aldrig varit i Borås, men det ska bli roligt att få komma dit. Mina kunskaper om Sverige söder om Stockholm är dåliga, men när jag hör Borås tänker jag textil.”

Om jag vinner: ”Då har jag inga ursäkter att inte skriva klart min nya bok i år.”

Visa mer...

Många korta stycken blev resultatet, byggstenarna i det som så småningom skulle bli hennes debutroman ”Inlandet, som har hyllats av kultursidorna och har nominerats till både Debutantpriset och Katapultpriset.

”Inlandet” handlar om en ung kvinna som flyttar till sin pojkvän i ett litet samhälle i Norrlands inland. Även om relationen snabbt tar slut blir hon kvar på orten för att börja om livet i en främmande omgivning, med andra sociala koder.

– Boken är inte baserad på händelser utan snarare på ett tillstånd – och utforskandet av det tillståndet. Den lämnar också mycket jobb åt läsaren.

Hon har fått många slags tolkningar och reaktioner från läsare och recensenter:

– Jag älskar när andra människor berättar för mig vad de tycker om boken. Det tycks finnas massor av olika uppfattningar om den. Kanske beror det på att det finns så få adjektiv i texten samtidigt som det finns luckor i boken, och det är tydligt att folk fyller dem med sina egna erfarenheter.

En av de första gångerna hon märkte hur öppen hennes text var för tolkning var redan hos förlaget. En person på förlaget uttalade sig tvärsäkert om vad boken handlar om, men det var nåt helt annat än Elin Willows själv haft i tankarna när hon skrev.

– Från och med då bestämde jag mig för att aldrig säga vad den handlar om för mig, för det är så härligt att höra vad andra tycker.

Jag grät två gånger när jag läste in texten

Fast en sak stör henne lite grand:

– Eftersom jag har skrivit boken kommer jag ju aldrig att få veta om jag själv skulle ha gillat den som läsare.

För ett par veckor sedan läste hon dock in "Inlandet” som ljudbok. Det var första gången sedan den kom ut som hon läste den från pärm till pärm. Somligt överraskade henne själv, som att hon själv blev väldigt gripen vid ett par tillfällen.

– Jag grät två gånger när jag läste in texten, säger hon med ett generat skratt.

Fast historien om romandebuten börjar långt tidigare. Närmare bestämt under uppväxten i Stockholm, staden som hon lämnade efter gymnasiet. Ända sedan hon var liten har hon tyckt om att skriva berättelser och dikter.

Efter gymnasiet hamnade hon så småningom i Umeå, där hon började plugga på universitetet utan att ha en viss detalj klar för sig: vad hon egentligen ville bli. Hon läste allt mellan himmel och jord, från etnologi till grunderna svetsning.

Så småningom kom hon in på en utbildning till kulturjournalist.

Elin Willows har dock aldrig arbetat som journalist i Sverige. För när hon var klar med utbildningen 2009 flyttade hon direkt till sambon i Finland och där har hon nu arbetat som journalist i många år, framför allt på Yle Vega som är Yles svenskspråkiga radiokanal. Sedan 2012 bor de i Vasa.

– Jag vet inte riktigt hur jag tänkte. Det vet jag aldrig egentligen, för de stora besluten tar jag så här, säger hon och knäpper med fingrarna.

Hon har gjort allt möjligt i etern, från kulturreportage till sommarprogram. Däremot fanns det inte längre så mycket tid över för henne att skriva skönlitterära texter, men känslan av att något fattades blev starkare och starkare.

– År 2013 insåg jag att jag måste ha det skönlitterära i mitt liv, det funkar inte annars.

Hon sökte och kom in på en tvåårig distansutbildning i litterärt skapande vid Åbo Akademi. Tolv elever och sex lärare, varav flera var utgivna författare.

– Bara det att jag kom in kändes som ett erkännande att jag kanske kan skriva. Jag sökt in på texter som jag hade skrivit för länge sedan, men jag hade inga färska texter att komma med och det var ett problem. En av de första uppgifterna jag måste göra var att lämna in en lång text, men jag hade ju bara gamla texter. Så jag skrev och skrev om och skrev om. Utan att bli nöjd.

Till slut bestämde jag mig för att jag måste ha en text som börjar på bokstaven P och så lossnade det.

– När jag skrev slog det mig: ”Jag vet vad det här är och vad det handlar om för slags plats.” Jag lärde känna huvudpersonen efter ett par rader och bestämde mig för att detta ska bli mitt bokprojekt under de här två åren.

Den texten blev sedan början på boken. Den är i nästan oförändrat skick.

– När kursen var slut hade jag största delen av texten, eller snarare texterna, men jag hade inte tid att sitta och jobba mer med dem.

Hon tog ett sabbatsår med hela familjen i Berlin 2017–2018.

– Det var ett bra beslut att ta ett år i Berlin. Då kunde jag göra det sista arbetet på boken i lugn och ro. Det hade inte fungerat för mig om jag hade varit på radion samtidigt.

Vid det laget var förlagskontraktet och utgivningsdatumet sedan länge klart. Elin Willows tillhör det lyckliga fåtal debuterande författare som fick napp på första försöket. Refuseringsbrev, eller kanske inget svar alls, är verkligheten för de flesta som vill ge ut en bok.

Hon skickade in manuset till det förlag som hon tyckte var mest sympatiskt och vars utgivning hon gillade.

Jag var på dagis och hämtade barnen när jag hastigt kollade ett mejl på mobilen.

– Jag ville få ett nej därifrån innan jag skickade det någon annanstans. Men jag fick inte ett nej. Jag fick ett ja!

– Jag var på dagis och hämtade barnen när jag hastigt kollade ett mejl på mobilen. Stannade upp och tänkte: vad står det? Det var en förlagsredaktör som skrev om sin läsning av mitt manuskript och hur intressant hon tyckte att det var. Det stod något om att texten var ”ovanligt färdig för att vara en debutant”.

Men om förlaget egentligen ville ge ut boken eller om det bara var väl en inlindad refusering förstod hon först inte. Inte förrän dagen före nyårsafton 2016 när hon var inbjuden att träffa förlagsredaktören i Stockholm, i ett nästan helt helgtomt förlagshus.

– Jag trodde att jag var där för något slags diskussionsmöte. Hon sa i förbigående att hon skulle gå och skriva ut ett kontraktsförslag. Det var först då som jag begrep att de ville ge ut min bok.

De positiva recensionerna har stått som spö i backen och nu är hon som sagt nominerad till flera priser och hon har redan belönats med en rejäl summa av det anrika Svenska litteratursällskapet i Finland. ”Inlandet” har också översatts till finska.

Mitt i allt ståhej jobbar Elin Willows vidare på nästa bok, men numera skriver hon inte längre i sängen strax innan läggdags.

– Jag är halvvägs inne i ett nytt manuskript. Det är något som jag har hållit på med ganska länge. Ännu har jag inte samma känsla för texten som jag hade med den förra, men jag väntar på att den ska infinna sig.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.