Recension: Folkkär Darin brottas med sin identitet
Det känns som det är en krogshow han vill göra, men istället väljer Darin tre av Sveriges stora arenor: Globen, Scandinavium och Malmö Arena. I sällskap med rockband, stråkkapell och kör, stora bildskärmar och ljuseffekter och två timmars speltid med en exposé över hela karriären. Från Money for nothing till ett flygelmedley med ballader till helt färska latinpoppiga Finns inga ord. Inför Lagom dyker tre kurdiska folkmusiker upp för att göra den annat än just det.
Darin Zanyar har kommit en lång våg från den taninge tonåringen med tandställning, han som inte vann första svenska omgången av Idol 2004 men nu haft sju albumettor. Han har hunnit fylla 31 och tappat valpigheten men bevarat entusiasmen och glädjen. Och även om musiken rör sig inom varianter av danspop, har han verkar komma närmare sig själv i texterna sedan han började sjunga på svenska 2015. I Identitetslös som släpptes i höstas berörs hans kurdiska bakgrund och på bildskärmarna syns unga människor som tvingats lämna sina hemländer. En mjuk samtidskommentar.
Överlag är det de svenska låtarna publiken går igång mest på, det vill säga till sluttampen när Darin höjer tempot och bjuder upp till dans med mer klubbiga låtar. Lite känns det som upplägget med sittplatser på parkett berövat många möjligheten till spontan dans innan dess.
Det är tydligt att Darin är folkkär och det är lätt att förstå. Med musik som sträcker sig från klubbhits till countrypop går de två timmarna snabbt. Samtidigt saknas en tydlig musikalisk identitet, eftersom det också är rätt opersonligt och topplisteanonymt.
Darin sjunger att han inte vill leva lagom, men musiken är trots sin succé på många sätt just det. Identitetslösheten kan sägas gälla även där. Frågan är hur länge Darin kan vara en stjärna när hans musik inte lyser lika starkt. Förhoppningsvis blir han modigare och tydligare med åren. Om han vill kan han ju underhålla och dansa parallellt med det.
