Fascinerande om tystnaden och tiden

Den tidigare tolken Mara tröttnar på allt prat och väljer att börja om på ett landsortsmuseum. Här fyller två speciella hästar en viktig roll, och snart blir det allt svårare för Mara att stå vid sidan om. Kulturredaktören Sune Johannesson läser den rikt fascinerande romanen ”Håll mig utanför”.

Bokrecension • Publicerad 28 april 2018

Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.

Argentinska María Sonia Cristoffs ”Håll mig utanför” är en makalös roman. Fascinerande från första mening – ”Vissa dagar kan hon följa en flugas väg utan att någon eller någonting kommer emellan” – och vidare in i huvudpersonen Maras val av att kliva av det moderna samhällets hets, prat och jakt efter nya saker.

Hennes val är att sätta sig på en stol i en sal på ett landsortsmuseum. Efter ett världsturnerande hektiskt liv som tolk där hon var tvungen att hela dagarna prata med andras ord väljer hon tystnaden, och följer en handboks regler om konsten i att vara tyst.

Annons

Hon blir passivt iakttagande i det sociala livet och eftersom huset hon har flyttat in i har en trädgård bestämmer hon sig för att lära sig mer om hur den kan skötas. Ni förstår; hon odlar sin trädgård.

Jag trivs bra med den här icke-utvecklingen. Språket är lugnt och behagligt, Maras reflektioner om tystnaden och dagens samtid är tänkvärda.

Men där får varken jag eller Mara stanna kvar, för museichefen uppskattar Maras arbetsinsats och vill belöna henne genom att göra henne till assistent åt en projektanställd berömd konservator som ska omvandla museets stoltheter till visningsbart skick igen, och åter bli en publikdragande magnet.

Det handlar om två hästar av en specifik nationell ras, dessutom kända för en historisk insats. Kraven på Mara ökar, hon måste lyssna och engagera sig mer. Inuti sig själv säger hon nej, och bestämmer sig för en protesthandling.

Så växer berättelsen. Samtidigt som vi får veta mer om Maras tidigare liv, så ökar perspektiven och vi ställs inför stora frågor om nationer och kulturarv, om vad – och varför – vi väljer att konservera och lyfta fram ur vår historia.

Varvat med historien om Mara får vi ta del av hennes anteckningsböcker, med citat och bearbetningar ur skilda verk. Som följande korta exempel ur en broschyr från Avelsföreningen för criollohästar: ”Vi känner stolthet över vår inhemska ras, den enda som härstammar från detta land och som framavlats av oss. /.../Samma hästras som lägger pampasslättens stora avstånd bakom sig och vars stolta gnäggande hörs över hela Amerika.”