Ett litet liv i Sverige
Pelle Svanslös och Peter Weiss. Hitchcock och Lorca. Tältprojektet och gamla interrailkort. När Mats Berggren begår självbiografi under titeln "Vindsröjning" är där inte mycket nytt under dammet. Snarare framstår boken som rapsodisk och författaren som diskret intill tråkighetens gräns.
Han är aktiv i ungdomen, det blir skoltidning, miljörörelse, kärnkraftsmotstånd, en tidstypisk friteater. Lite mera monotont men också roligare på Scania i Södertälje, där läsaren åtminstone får reda på att han monterade bakaxelväxlar 96 gånger om dagen. Sedan en lång vandring inom den kulturvänster som är både karriär och hemvist. Men det fattas fjong i banankartongerna. Barnlösheten leder dock till lyckad adoption. Medan förhållandena kommer och går undrar den klentrogne varför någon skulle stå ut med överstekt kött och brunsås varje dag.
Poängen med Berggrens bok är att den indirekt visar hur tidsandan bestämmer. Hur du bör tycka och bete dig. Hur det som kallas anpassningsförmåga ändå lönar sig, för den som ligger rätt. I tiden, för tiden. Bara för att denna självbiografi inte precis frossar i espri så saknas knappast kvaliteter, om ock brunsåsiga och grådaskiga. Livet, så litet.
