Annons

En roman värd att vänta på

Efter tio års väntan är Sara Villius tillbaka med sin fjärde roman, ”Madonna”. En roman värd att vänta på, tycker recensenten Stefan Eklund.
bokrecension • Publicerad 21 oktober 2019
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Sara Villius, uppvuxen i Borås, är tillbaka med sin fjärde roman, ”Madonna”. En stark skildring av en kvinnas längtan efter att bli sedd bortom schablonerna.
Sara Villius, uppvuxen i Borås, är tillbaka med sin fjärde roman, ”Madonna”. En stark skildring av en kvinnas längtan efter att bli sedd bortom schablonerna.Foto: Irmelie Krekin

Madonna

Roman

Författare: Sara Villius

Förlag: Norstedts

Sara Villius tre romaner från inledningen av 2000-talet uppskattade jag mycket. Speciellt den tredje, ”Sex” (2008), en fascinerande roman, berättad i flera lager om ensamhet och längtan efter närhet, med ett rakt, detaljrikt språk som man lätt försvinner in i.

Över tio år har gått sedan dess. Men när Sara Villius fjärde roman, ”Madonna”, ges ut i dagarna är tematiken den samma. Romanjaget längtar ”efter den som ser mig. Den som ska se mig. Och den längtan är så outhärdlig.”

Annons

Det är en stark roman, den var värd att vänta på.

Men till skillnad från de tidigare romanerna står en vuxen kvinna i centrum. Hon har familj – inledningen är en naken och effektiv skildring av en förlossning – men är inte lycklig. Äktenskapet är stelfruset. Hon träffar en annan, hennes egen man är också otrogen. Hon är författare och, visar det sig, skriver på den bok vi just nu läser. Och hon är ensam, inte alls bekväm med den roll som kärnfamiljen erbjuder henne. ”Madonna” är en berättelse om viljan att bli sedd bortom den roll en kvinna förväntas spela och om de utbrytningsförsök hon gör, inte minst genom ett utsvävande och hängivet sexliv (skildringar som hennes bokförlag förfasar sig över på romanens metanivå; ”Vi kan inte ge ut ’Madonna…’”). Viljan att vara nära någon är stark och obeveklig, om det så bara handlar om att en ung frisör tvättar hennes hår (en bild av intimitet Sara Villius använde redan i ”Sex”). Samtidigt söker sig kvinnan bakåt i sin egen historia. Ett familjetrauma som format henne uppenbaras.

Bokens omslag, Edvard Munchs berömda målning ”Madonna”, den svartvita versionen med ett foster i ena hörnet, pekar på det klassiska madonna/hora-temat. Sara Villius är långt ifrån först att använda det men gör något eget av det och då handlar det snarare om madonna och kropp. Moderskapet förändrar kvinnans kropp och hon märker att hon saknar de blickar som män gav henne förr.

Trådarna är flera, som ni förstår. Men Sara Villius håller ihop historien berömvärt. Hennes språk är sig likt. Korta meningar. Detaljerade iakttagelser som aldrig blir långrandiga. Varje ord betyder något i romanbygget. Och romanjaget är befriande komplext, inte självklart älskansvärt. Men hennes drivkraft griper tag i läsaren. Hon fogar sig inte. Hon vill ha ett liv och är beredd att strida för det. Eller? Slutet säger något annat. Kanske. Läs och se.

Stefan EklundSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons