Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 23 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 23 maj 2012
Sam Ghazi, nominerad till BT:s Debutantpris.
Kultur 2008-02-09 | Uppdaterad 2011-09-19
Den 21 februari delas Borås Tidnings debutantpris ut.
Fem nominerade. En vinner 100.00 kronor.
BT preenterar dem en och en. Först ut är Sam Ghazi.
Sam Ghazi började skriva för att han hade det tråkigt och var lite ensam. Sagt och gjort, skrivandet blev ett sätt att föra dialog med sig själv. Allt började för cirka tio år sedan.
–Sedan växte det där. Det blev en vana att skriva, något som fann sin plats i det dagliga. Efter ett tag började jag skriva dikter efter bilder i familjealbum och hade väl det skrivandet som en ingång, det löpte på av sig självt.
–När så min pappa dog 1999 föll pusselbitarna på plats.
Se där förutsättningarna för det som blivit Sam Ghazis debutverk, diktsamlingen Sömn är tyngre än vatten, som inleds som en undersökning av en avlidens kropp. Ett första utlåtande, återgivet i kursiv stil, som avslutas med nyckelorden:
Diagnos, fråga: Akut hjärtinfarkt? Lungembolism?
Annan dödsorsak?
Den sistnämnda frågan kan sägas vara motor för framåtrörelsen i Ghazis diktande. Ett letande efter något annat än bara kroppsliga orsaker och ett sätt att, likt tolkningar av bilder i familjealbumet, läsa av ett liv i dess vidare sammanhang.
Sammanhanget? Vi sitter på Café Puck på Hornsgatspuckelns krön på Södermalm i Stockholm. Platsen har sin historia; detta var det berömda bageriet i det lätt anarkistiska barnprogrammet Tårtan.
Men Tårtans rollbesättning har gått vidare. Idag är det lattemammor med framkomstvänliga barnvagnar som tar plats.
Monica Zetterlunds röst i högtalarna försöker tränga fram raden ”…Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare värld?…”, men dränks av mobilsignaler och barnaskrik.
Sam Ghazis far var från Syrien. Blev kär, kom till Sverige, blev kvar. En man i Panamahatt, vaniljfärgad kostym med sidennäsduk.
Fångad med några rader:
Vem är du?
En tillgång på perrongen
sidenslips kalvskinnsportfölj
Du får välja
arkivarbetare eller Ams,
Aftonbladet eller Expressen,
underkvalificerad
marken skakar
överkvalificerad
klass är något
skolbarn går i
röster av välfärd
–Jag tyckte att han levt ett så spännande och anmärkningsvärt liv, dels med resan över världen och dels den klassresa han gjorde, vilket ledde till att jag gjorde en mer medveten kartläggning.
–Pappa kom från riktig överklass i sitt hemland, med betjänter och chaufförer och allt. Gjorde resan från Blåsut via Södermalm och landade i en liten portvaktslägenhet på Strandvägen. En tvåa – men den var viktig för honom för det var i centrum man skulle bo.
Elegans, kanske fåfänga. En man av värld i en främmande stad. Kulturkrockar och missförstånd. I slutet av diktsamlingen finns vad som ser ut som ett brev till en granne. Det hela är en svidande uppgörelse med en omvärld som tränger sig på och som i allt väsentligt framstår som obegriplig – och lite motbjudande.
I brist på bättre begrepp: ett collage och en sammansmältning av vad fadern sagt, tänkt och svurit om Sverige. Stappligt och syntaxförvirrat, i andra sammanhang skulle vi kallat det hela för invandrarsvenska och kallat på språkpolisen.
Ett litet smakprov:
”Jag vet att ni har rent hjärta, från fin familje. Svara mig: Är jag från den här sorten? Skall min värdighet vara under er sko? Vet ni vem jag är?”
Bakom orden känns hettan, vreden. Detta är orden från en man som kräver upprättelse. Men som kanske har insett att en vädjan om sådan är förgäves. Och som får nöja sig med denna klagovisa.
Brevet bryter radikalt mot diktsamlingens annars så vackra och ytterst genomtänkta språk. Varför?
–Jag ville visa…?inte hans förvirring utan mera på hans vrede. På något sätt vill jag att läsaren ska höra min fars röst mitt i en samling texter som annars bärs av ett fiktivt jag.
–Ju äldre jag blivit desto mer osäker har jag dock blivit om vad som var motorn i denna vrede. Jag är ganska övertygad om att det var den nedvärdering han upplevde av att bli nonchalerad, felaktigt behandlad…
För att han var invandrare och blev behandlad därefter?
–…för att han var främmande, från en annan kultur, en annan samhällsklass, fel man på rätt plats. Men jag är inte ute efter att skriva en indignationsskrift, då hade jag skrivit en roman eller en artikel – detta är trots allt en diktsamling – en grunden är ändå utanförskap.
Sömn är tyngre än vatten kan därför läsas som den obduktion som aldrig gjordes. Så:
Vad dog din pappa av?
–Troligen en hjärtinfarkt. Han hade gallblåsecancer. När han opererades andra gången upptäckte man att tumören inte gick att ta bort. Då skrevs han ut från sjukhuset, på morgonen, och satt sedan hela dagen och väntade på att jag skulle hämta honom. Och när vi sedan väntade på receptet från apoteket så dog han i centralhallen på Södersjukhuset.
–Jag vill egentligen inte leverera något svar. Jag tror ju att hans liv och därmed den här boken är en komplex berättelse, och man är ju med och formar sitt eget öde, och att det måste till mer än bara detta att man hamnar i ett främmande land för att det ska få definiera vem man är.
–När allt kommer omkring var han ju inte stereotypen av en ”arab från Syrien”. Jag tycker nog att han mer liknar en grinig Östermalmsherre i sina fina kläder.
Slutligen: Ömheten. Den finns där i och under texten. Den tränger fram. Några rader stannar längre i minnet än andra. Bilder av en fars omsorg.
Fingret vid hans mun
håller undan kudden
så att han kan andas.
Så han andas!
En pelare av luft
att vila på.
Mikael Hermansson
Mikael Hermansson, politisk kommentator
mikael.hermansson@bt.se
Telefon: 033-700 07 17
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
