Niclas Sennerteg: En brytningstid skildrad genom enskilda livsöden
Det har blivit ett populärt författargrepp att skildra ett historiskt år eller ett skeende sett genom en grupp kända eller okända människors ögon. Ett exempel är den tyske författaren Florian Illies bok ”1913” om det sista fredsåret före det stora kriget – eller Peter Englunds mäktiga ”Stridens skönhet och sorg” som skildrar första världskriget år för år genom att följa ett antal människoöden via brev, dagböcker och memoarer.
Den tyske historikern Daniel Schönpflugs bok ”Världen i uppbrott” (Santérus förlag), som precis har utkommit i svensk översättning av Anders Björnsson är en högaktuell bok i samma genre. Originalet ”Kometenjahre” utkom så sent som förra året och blev en stor läsarframgång i Tyskland. Därför är det tacknämligt att boken nu också kommer ut på svenska.
Som av en slump bildar Schönpflugs bok en naturlig fortsättning på Illies' och Englunds böcker. De går faktiskt att läsa i en enda följd med stor behållning, som om de vore ett enda verk i flera volymer – givetvis utan att detta har varit författarnas avsikt. Men för en läsare som gillar den här typen av historieskildringar är det bara att gratulera att dessa verk fogar sig så väl bredvid varandra.
Schönpflugs "Världen i uppbrott” är ett kalejdoskop av enskilda livsöden och upplevelser under månaderna kring och efter vapenstilleståndet i Europa i november 1918, då världen pendlar mellan hopp, framtidstro och besvikelse. I vimlet dyker författare och konstnärer upp, samt politiker som exempelvis Matthias Erzberger som undertecknade vapenstilleståndet och gjorde sig till Tysklands mest impopulära person. Där finns enkla soldater som den amerikanske pacifisten och lantisen Alvin York som motvilligt blir en av USA:s största krigshjältar. Via den kvinnliga kosacken Marina Jurlova förs läsaren ända bort till ryska inbördeskrigets Sibirien, medan antikoloniala frihetskämpar som Mahatma Gandhi och Nguyen Tat Thanh (senare Ho Chi Minh) arbetar för sina länders frigörelse. Via den franska journalisten Louise Weiss som leder en inflytelserik tidning i Paris kan man skönja kvinnors kamp för jämställdhet och i gestalt av kronprinsen av Preussen får man en glimt av Europas gamla eliter som är på väg bort – efter att ha förlorat rätten till den tyska kejsartronen hamnar han i exil på en holländsk ö och lär sig gå i trätofflor.
Bokens historieskrivning är närmast impressionistisk, utan att man fördenskull förlorar överblicken. De stora linjerna och tendenserna finns där, filtrerade genom enskilda individers liv, såsom afroamerikanernas medborgarrättskamp eller den koloniala frigörelsen, eller de europeiska extremrörelsernas framväxt.
Bokens människoöden speglar inte bara hur människor mitt i livet inte vet vad framtiden har i beredskap för dem, de ger också en antydan om de många alternativa vägar som historien kunde ha tagit.
