Kultur

Elin Thornberg: Carola, Carola, Carola, Carola

Så mycket bättre Artikeln publicerades
Foto: Christine Olsson/TT

Carola skrider in och hela atmosfären förändras. Det märks att det är hon som är superstjärnan – även bland kollegor.

Fram tills nu har artisterna kunnat umgåtts som ytliga vänner på en kollegial konferens. Alla är där på lika villkor, alldeles oavsett hur långa deras karriärer har varit. Men det märks tydligt att allt sånt är på väg att förändras. Något hänger i luften. Carola är på väg.

Carola är, utan motstycke, Sveriges mest upphöjda artist. Hon behöver aldrig förklaras, inte ens ett efternamn. Alla vet vem hon är, hon är ouppnåelig, det närmaste en superstjärna vi har i det här landet. Det är inte en åsikt, utan ett faktum som blir tydligt när till och med Sveriges övriga artister själsligt verkar falla på knä och kyssa hennes fötter så fort hon kliver in i trädgården på Grå Gåsen. De står med öppna munnar och hänger på varje ord hon säger.

Det är ganska otroligt. Carola hade inte ens behövt sjunga för att äga de andra artisternas uppmärksamhet. Nu gör hon det ändå, sist av alla, men hon hade lika väl kunnat hålla tyst. Samtalet hade glidit in på Carola till slut ändå. Det är bara så hon är – hon kräver, utan att egentligen försöka, fokus.

Och då spelar det ingen roll hur mycket hon lyfter fram att hon egentligen lever ett helt vanligt liv som alla andra svenska artister. Hon kunde lika väl ha badat i champagne varje morgon och bott i ett hus av guld. Ingen hade ifrågasatt det.

Tomas G:son sätter ord på känslan i ett klipp om Carolas Melodifestivalvinst för 13 år sedan:

– Carola som artist är snudd på utomjordisk.

Jag är böjd att hålla med.

Danny Saucedo – ”Du vet att jag gråter”

Original: Petter, 1998

Danny Saucedo tar sitt spräckta förhållande som inspiration. En upbeat och sorglig r’n’b-gospelmelodi med modern touch som lär älskas av Dannyfansen. Dock rätt rörig.

Niklas Strömstedt – ”Jag kan gilla”

Original: Magnus Uggla – ”Jag mår illa”, 1989

Samma sak – fast tvärtom. Det är himla roligt att Niclas Strömstedt gör en modern parafras på Ugglas gamla kändishatvisa. Men tolkningen är i lataste laget. Det är ju bara samma låt med ny text.

Petter – ”Jag lovar”

Original: Titiyo, 2015

Visst känns det lite starkare efter Titiyos starka reaktion redan innan låten framförts. Men det finns ett häftigt djup i Petters känslosamma text, som framförs med en röst som har nära till gråten. Det är vackert.

Magnus Uggla – ”På egna ben”

Original: Carola, 1984

Rullatorn är snart ett faktum, säger Uggla. Märkligt att han fortfarande känns vital och trygg i sin genre. Kanske inte den starkaste tolkningen hittills, men tydlig, medryckande och svängig.

Titiyo – ”I Evighet”

Original: Carola, 2006

Drömsk falsett med tungt beat som behåller precis rätt essens av originalets uttjatade refräng. Lite mer tempo, eller åtminstone kontakt med kameran, hade dock hjälpt.

Carola – ”The day I die”

Original: Miss Li, 2017

Carola är en stjärna. Det är en snudd på magisk aura kring henne. Det indiepoppiga originalet står i skarp kontrast när Carola slår igång sitt popanthem med allsångkänsla och gospelvibbar. Den låten hamnade verkligen i Carolaland.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.