Annons

Egendomlig debut utan trovärdighet

Mimmi Corneliussons debutroman är oklar och svår att alls komma underfund med, tycker recensenten Christian Swalander.
bokrecension • Publicerad 21 mars 2019
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.
Mimmi Corneliusson.
Mimmi Corneliusson.Foto: Matti Koli

Hej vilt

Roman

Författare: Mimmi Corneliusson

Förlag: Lesbisk pocket

I en blurb på omslaget säger Kakan Hermansson att ”Hej vilt är både vacker och spännande.” Detta omdöme är vilseledande, ”Hej vilt” är oklar och egendomlig, och det är inte lätt att begripa vad författaren egentligen vill ha sagt med den.

Det går att se den som ett försök att beskriva en dröm eller ett förlopp som utspelas i någon sorts parallell verklighet och blivit följden av en kris i huvudpersonen Lindas liv. Sådan litteratur kan vara nog så fängslande och fantasieggande, men det kräver att där finns en inre logik som kan vinna acceptans hos läsaren för sin trovärdighet, hur skruvad handlingen än må vara. Så är det inte i Mimmi Corneliussons debutroman.

Annons

Linda lämnar lägenheten i stan och flyttar till ett hus på landet hon fått låna av sin farbror Sven. Vid huset finns en lada, där det mesta av vad som sker i boken utspelar sig. Magiska hus är ju beprövad litterär rekvisita, och i ladan möter Linda ett antal personer, bland andra en Carl, som hon snart sover tillsammans med. Ansluter gör så småningom Lisen och Kristin, båda med diffusa kopplingar till Lindas tidigare liv. Djur som symbolbärare förekommer, särskilt björnar, men också en cirkusapa. Linda tillverkar av siden en stor pion som får hänga i taket. En symbol, för något, ovisst vad.

Det hela utmynnar i en teaterföreställning som bär drag av rituell passage. Kanske kan Linda sedan i frid vända hem. Man kan förstås inte utesluta att hon varit hemma hela tiden och drömt alltihop.

Christian SwalanderSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons