Annons

Drömmar som avslöjade Hitlers diktatur

Kan våra drömmar förutsäga katastrofer? Fungera som seismografer inför politiskt förtryck? Ingrid Kampås har läst den studie av drömmar som Charlotte Beradts gjorde tiden 1933 - 1939 i Berlin.
Essä • Publicerad 18 februari 2018
1933. Adolf Hitler hyllades, men en studie av tyska medborgares drömmar visade att drömmar kan vara ett skarpt analysredskap.
1933. Adolf Hitler hyllades, men en studie av tyska medborgares drömmar visade att drömmar kan vara ett skarpt analysredskap.Foto: AP Photo

Genast när jag vaknar vet jag var jag är och kommer ihåg vad jag drömt, lättnaden är stor, det var bara en fånig dröm. Läsaren här känner igen sig, vi har alla vaknat ur sådana drömmar där vi rört ihop minnen och något som hänt under dagen till scener som i vaket tillstånd är rent nonsens.

Men vad är drömmar och vad händer när människor drömmer? I alla tider har dessa frågor varit aktuella och svaren på dem har varierat. Från att anse att drömmar bara är ett sammelsurium som hjärnan under natten sätter samman av ett hopkok av dagens intryck till att de kan tolkas bokstavligt och användas som ett redskap att förstå själen.

Annons

Drömtydning är en uråldrig sysselsättning som man gärna har kopplat ihop med profetior. Ett av de mest kända exemplen är det från Bibeln där Josef tyder Faraos drömmar till att handla om sju år med goda skördar följt av sju dåliga år och hur man på grund av Josefs insikt kan samla i ladorna för att förbereda sig på den hotande svältperioden.

Tack vare läkarvetenskapens och forskningens framsteg vet man idag en hel del om just drömmar och sömn. Det är rön som är intressanta att koppla ihop med en mycket märklig bok jag råkade få tag på. Den heter översatt till svenska ”Drömmarnas Tredje rike” och är skriven av en kvinna vid namn Charlotte Beradt. Hon var judinna från Berlin, en journalist som efter nazisternas maktövertagande inte längre fick utöva sitt yrke. 1939 flydde hon till New York och kom att leva resten av sitt liv där.

1966 publicerades hennes ovanliga bok – istället för dagböcker hade hon skrivit ner människors ”nattböcker”, hon samlade kort sagt mellan 1933 – 1939 på drömmar men inte vilka drömmar som helst. Det handlade om de drömmar människor drömde när de som små kugghjul tvingades inordna sig under en totalitär regim. Deras reaktioner på de politiska skeendena avtecknades som om de hade en diktaturseismograf i sitt inre eftersom drömmarna tolkade en verklighet som höll på att utvecklas till en reell mardröm.

De drömmar Beradt nedtecknade var inte drömmar av typen att någon blev jagad av SS-män utan mer raffinerade drömmar där människors djupaste ångest lyste igenom men också förnedringen av att dagtid tvingas vara den man egentligen inte var. Natten var den tid då självbedrägeriet och undanflykterna om varför man handlade som man gjorde, inte gick att fly från.

En typisk dröm är den som den sextioårige herr S hade tre dagar efter Hitlers maktövertagande. Herr S var socialdemokrat och ägde en fabrik. ”Goebbels kommer in i min fabrik, personalen ställer upp sig på två led. Jag måste stå mellan dem och höja handen till Hitlerhälsning. Det tar mig en halvtimme att millimeter för millimeter höja handen. Goebbels iakttar mina ansträngningar som om det var ett skådespel … när jag äntligen får upp armen säger han fem ord: ’Jag vill inte ha er hälsning.’” Denna dröm upprepades för herr S i olika versioner.

Många drömmar handlade om det som var verkan av den intensiva propaganda människor var utsatta för, ett viktigt vapen i skapandet av den totalitära staten.

En man drömde att han straffades för att ha tänkt att han inte längre finner någon glädje i något. Människor drömde att de var avlyssnade. En kvinna drömde att det stod en SS-man i kakelugnen för att anklaga henne för kritik av regimen och sedan föra bort henne. Denna dröm drömdes redan 1933 och blev alltså ett slags förutsägelse, det var för många tydligt vad som väntade i form av förbud mot yttrande- och tryckfrihet.

Människor såg och erkände diktaturen redan från början, i sina rädslodrömmar, vilket gör att drömmarna sedda i backspegeln verkar som profetior. Och denna rädsla hos folk var i sig ett mål för diktaturen, själva hjärntvätten. Så manipulerbar är människan att hon kan bli rädd för sina egna tankar men det som man inte vågade yttra medvetet under självcensuren dagtid kom fram i drömmarna. I och med rädslan för att regimen kunde avlyssna allt och rädslan för angiveri om de sa fel saker, blev medborgarna rädda för sina egna kritiska tankar. De hade mardrömmar om högtalare, rubriker, plakat, att de hörde Führern vråla överallt eller att tandläkarborren kunde avlyssna deras tankar.

Enligt Beradt upprepar sig motiven i många av drömmarna så till den grad att det går att dra slutsatser om vad som är typiskt. Som att människor långsamt anpassade sig till förhållandena och att de tenderade att inordna sig under systemet med tankar som att ”det är inte så farligt” eller att ”det är mödan värt”. Det blev en blandning av påtryckningar och propaganda som gjorde att eventuellt inre motstånd bröt ihop.

En medelålders hemmafru drömde att hon var på fest och att hon dagen efter blev anklagad för att hon inte hade sagt Heil Hitler vilket gjorde att hon blev utkastad ur sitt hus. Hon steg på en buss och när hon kom in i den gjorde hon Hitlerhälsningen. Det är en bra beskrivning av hur medlöpare formas av ångesten för att bli utstötta ur gemenskapen.

Annons

Det förekom också närmast illusoriska drömmar, besvärjande som för att önska en förändring av det som skedde. Som när en kvinna drömde att hon trots att hon nyss blivit klassad som kvartsjude var på konsert med Hitler och att han inte alls brydde sig om att hennes mormor var judinna.

Just judarna hade därför en ytterligare dimension i sina drömmar som jag skulle vilja likna vid det självförakt som ett mobboffer ofta påtar sig, medvetenheten om utanförskapet så till den grad att han ser sig med mobbarnas ögon och försöker att vara till lags för att passa in, till och med identifiera sig med mobbarna.

En halvjudinna drömde att hon sa ifrån till Hitler angående judarna och för det fick respekt av SS-folk som erkände att alla judar inte är förbrytare. En judisk advokat satte sig inte på en grön eller gul (jude) bänk i parken utan på papperskorgen mellan bänkarna. Runt halsen hade han en skylt där det stod att han gärna flyttade på sig om någon ville slänga skräp. En ung judisk kvinna som såg mycket ”arisk” ut drömde att hon vandrade med två blonda män i Schweiz och då tänkte på hur fula judar är – ”jag kan väl inte sammanblandas med de fulingarna?” Beradt skriver om blond kontra mörk. Mytologiseringen av den blonda ljushyade rasen förde till att de som avvek från detta utseende anpassade sig och kände sig ”lågrasade”.

Judarna hade också ofta drömmar som rörde sig om att de irrade kring. På sjön i en båt, att de inte fick landa med ett flygplan, att de inte fick komma in någonstans eller att de glömde bort vem de var och inte återfann sig själv. Det handlade om förbud, lagar och diskriminering, de fick inte höra till samt att framtiden rycktes undan.

Den mänskliga hjärnan är ett enastående organ och det som sker i den förutom sådant som har med reflexer och automatiska kroppsfunktioner att göra, har sin grund i minnet. Numera vet man att minnet inte är ”lagerhyllor” där allt en människa varit med om sparas, utan minnet är något som ständigt bearbetas och också förändras.

Även drömmarna är fast förankrade i minnet. Sömnforskningen talar om två typer av sömn som ständigt avlöser varandra under natten. Den första är djupsömnen då enkelt förklarat det som skett under dagen sorteras och konsolideras, det som hjärnan finner viktigt behålls. Den andra typen av sömn är REM-sömn (Rapid Eye Movement = snabba ögonrörelser under denna sömn).

Forskningsfältet är omstritt och mycket återstår att ta reda på. Men det man vet är att under REM-sömnen värderas och tyds dagens upplevelser och det har sitt evolutionära ursprung. Hjärnan är inställd på att verka för överlevnad och då blir drömmarna ett sätt att analysera olika situationer som skett dagtid och av dem göra möjliga scenarier för att människan ska vara förberedd på det värsta. Tidigare erfarenheter och nyss upplevda saker blandas i nya kontexter som inte låter sig hejdas av det som under dagtid skulle kallas överdrifter eller tillspetsning, allt för att få en aning om vilka faror som kan lura i framtiden.

Med detta som bakgrund tycker jag att det finns fog för att säga att de drömmar Beradt samlat ägt rum under REM-sömnen. De drömmande har i sömnen bearbetat det de uppfattat dagtid, medvetet eller omedvetet, i form av propaganda, regler och påbud men de har också känt av den allmänt spridda rädslan och osäkerheten. Detta är dock tämligen konsekvent men många drömmar gick längre än så – i sin totala absurditet visade de på en verklighet som blev mer och mer schizofren. På så vis ingrep diktaturen i människans allra mest privata – sömnen.

Herr S är ett typexempel på den totale undersåten i en totalitär regim. En anständig karl som tvingades vara någon han inte var. Beradt och många med henne var när hennes bok kom ut, fascinerade av tanken på drömmar som varningar, eller för att tala med modern drömforskning, drömmar som analysverktyg av hotande faror. Varje dag måste demokratin försvaras och diktatur är ett ständigt hot. Går det att känna igen totalitarism innan den växer sig alltför stark har Beradt troligen rätt i att det går att göra via drömmar. Under REM-sömnens analys av hotande faror.

Ingrid Viktoria KampåsSkicka e-post
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons