Kultur

David Väyrynen: ”Jag ville skriva som de pratar här”

Debutantpriset Artikeln publicerades
David Väyrynen. Dundret med Gällivare och Malmberget i bakgrunden.
Foto: Niclas Sennerteg
David Väyrynen. Dundret med Gällivare och Malmberget i bakgrunden.

Måndagen den 19 februari delar Borås Tidning ut Debutantpriset. Fem är nominerade och i dag presenterar vi David Väyrynen, som har skrivit det prosalyriska verket ”Marken”.

Den klarblå luften är fylld av ett fint skirt, glittrande snöfall. Flingor som obevekligt gör det metertjocka snölager som bäddar in Gällivare ännu tjockare.

– Nu har jag bott här sedan 2011. Jag har inte tänkt sticka härifrån nå‘mer, utbrister David Väyrynen.

Efter några år i Umeå och Skåne tog hemlängtan ut sin rätt. Och det är också ur hemtraktens språkliga och kulturella mylla som hans kritikerrosade diktsamling ”Marken” har växt fram. En norrländsk livssyn som kondenseras till poetiska ögonblicksbilder, inte sällan med ett stråk av humor, såsom här, i första strofen ur Malmfältsmonologer:

hela året har dom gnällit barnen mina jag tror ända sen läkarn satte mig på operationen där i höstas så har man fått höra att inte får du ta bilen att du är ju nästan blind med porslin i ena och grumligt på andra men jag har då sagt att jag har fått istället bättre hörsel så nog går det nu ännu för jag hör då dragläget bra och så är det ju heller inga barn där på vägen jag far till affärn och dom andra bilarna sen nå jo dom känner ju mig så dom kör i kanten när dom ser bilen

Han rycker på axlarna:

– Folk här hade inte varit intresserade om jag skrivit dikter på det ”vanliga” sättet. Äldre konventionell poesi kan handla om sådant som vildkaprifoler och solen och sådant, men det är inte så jag minns livet. Jag minns när jag fick min första lön, när jag fick det första jobbet och så vidare. Hade jag skrivit på det där andra sättet hade det blivit pannkaka, för vi tänker inte så häruppe.

Ofta är poesi abstrakt och öppen för en massa tolkningar, men David Väyrynen vill också förmedla något av den rättframhet som han menar är en så stor del av det norrbottniska kynnet.

– Jag vill att dikten ska vara mer kommunikativ. För det första vill jag att den ska vara formmässigt intressant, vidare vill jag att valet av ord och syntax ska spegla hur människor pratar här. Slutligen vill jag att dikten ska vara en genuint intressant historia.

Skrivandet började redan i högstadiet. Först var det låttexter som gällde eftersom han drömde om att bli rockstjärna, men steget till dikterna var kort:

– Den första dikten till en tjej skrev jag i åttan. Och jag fortsatte att skriva romantiska dikter i gymnasiet.

Det var dock musiken som var huvudspåret. Ända tills det blev trassel med hörseln.

– Jag fick tinnitus strax innan jag skulle fylla 17 år, men fortsatte ändå med musiken, fast i mindre skala. Kan jag inte bli rockstjärna så kan jag väl bli författare, resonerade jag.

Efter gymnasiet läste han litteraturvetenskap och filosofi i Umeå. Dessutom skapande svenska – där var han klasskamrat med Viktor Johansson som vann Debutantpriset år 2008. Sedan gick han ett tvåårigt påbyggnadsprogram i kulturjournalistik.

Vid sidan av studierna försökte han målmedvetet tränga in i litteraturens mysterier. Han läste och antecknade kopiöst. Ville förstå sådant som stilistik och metrik.

– Jag hade också en fix idé om att systematiskt läsa stora författares hela utgivning, som Steinbeck, Kerouac, Bukowski och så vidare. Det var förstås ett ogenomförbart projekt, säger han med ett skratt.

Foto: Niclas Sennerteg

År 2008 kom han in på skrivarlinjen på Skurups folkhögskola. Där blev han kvar i tre år – det sista året läste han till skrivpedagog.

– Det var de tre bästa studieåren i mitt liv, konstaterar han lakoniskt.

Att skriva och ventilera texter med lärare och klasskamrater blev en kick. Redan före Skurup provade han att skriva en dagboksroman i realtid, i 150 dagar i sträck. Trots att han inte är troende snöade han även in på laestadianismen – den stränga lutherska väckelserörelse som sedan 1800-talet präglat tänkandet i hans hemtrakt starkt – och han planerade att skriva en samling texter om denna. Även om han efter ett tag lade det projektet på hyllan har fragment letat sig in i ”Marken”.

Åren i Skåne gav honom också perspektiv på livet därhemma och år 2011 gick flyttlasset tillbaka till Gällivare. Det var hemlängtan som styrde.

– Jag flyttade hem till vänner och föräldrar, men också hem till stämningen. Det var skönt att slippa sådant som konsumtionskulturen, hur människor strävar efter att bo på de rätta ställena, ha de rätta kläderna, dricka de rätta ölsorterna och så vidare. Jag flyttade också hem till den karaktäristiska humorn, som är lite svartare.

På hemmaplan kom han på nya tankar om vad han ville skriva.

– Jag ville skriva som de pratar i regionen här och först var jag inne på att inte skriva för en allmän svensk publik, utan enbart för dem som bor här. Jag ville att det skulle bli något som fungerar för oss och om det också fungerade på andra håll i Sverige vore det bara en bonus. Människorna här skulle känna att de kunde spegla sig i det.

Det var på så vis som dikterna i ”Marken” föddes.

– Det var ett genombrott när jag började skriva som vi pratar här, trots att man när man var yngre hade ironiserat över hur gubbarna och gummorna i trakten lät.

Han skickade in en text, Malmfältsdialoger, till den norrländska litterära tidskriften Provins, som publicerade den.

– Någon sa att det här är också konst. Så jag började låna böcker om Norrbotten och samla på mig historier. Då kom idéerna också.

Men åren gick och ibland handlar det också om att få loss tummarna ur ändalykten. Vadslagning med en vän gav en knuff i rätt riktning. Kompisen sa: ”Om du inte är klar i november 2015 ska jag ha 3000 spänn!” David Väyrynen vann vadet, för när året hade gått fanns det ett helt manus, även om det bara handlade om en första version som behövde bearbetas ytterligare.

I mars 2016 skickade han det färdiga manuskriptet till Teg Publishing, ett litet förlag med tydlig norrländsk profil som drivs av bröderna Anders och Jonas Teglund. (Anders med ett förflutet som kultursekreterare i Borås.)

– Det skulle ha känts som ett svek mot boken att lämna den till ett stort Stockholmsförlag som Bonniers eller Norstedts.

Foto: Niclas Sennerteg

Tre månader senare plingade det till i mejlkorgen. Förlaget var intresserat av att ge ut boken. I augusti 2017 kom den slutligen ut och fick fina recensioner. Lite senare släppte David Väyrynen även en EP med fyra tonsatta dikter ur boken, tillsammans med inläsningar och ljudkonstverk. Detta blev sedan en föreställning som har visats i Luleå, Gällivare och Jokkmokk. I mars ska den också visas på Littfest, den stora litteraturfestivalen i Umeå.

Under alla åren på hemmaplan har han sysslat med olika saker, medan boken har mognat fram: Han har bland annat varit brevbärare och fackombud, han har jobbat med nyanlända flyktingar och har numera en deltidstjänst på Kulturskolan. Dessutom är han fritidspolitiker.

– Delvis har det att göra med att jag har svårt säga nej, men det är också på det sättet att jag inte vill jobba med litteraturen på heltid. Min dikt skulle inte bli bra om jag skrev på heltid.

Han har förvisso inte skrivit på något nytt sedan förra sommaren, mer än ett par ”Tankar för dagen” i Sveriges Radios P1. Men det finns fyra-fem påbörjade projekt, avslöjar han. Dikter med ett vardagligt tilltal. En av dessa, som ännu inte finns i sinnevärlden, har redan fått en för Väyrynen karaktäristisk titel: ”Hommage till de kommunala simhallarna”.

 

Fakta

David Väyrynen

Född: 1983 i Hakkas

Gör: Författare. Musiker. (”Jag spelar finsk tango, schottis och sådant i en trio som heter Gällivarebygdens ungdom. Vi kallar oss så även om alla är över 30, och en är över 40.”) Jobbar deltid på Kulturskolan i Gällivare. Ordförande för Norrländska Litteratursällskapet sedan 2016.

Mitt förhållande till Borås: Jag har varit i Borås en gång, för jag hade en kompis som gick på Bibliotekshögskolan. På en pub i Borås hade jag ett samtal på fyllan med en kille som satt hemma och övade gitarr dagarna i ända. Han hade megalomaniska tankar och ville inte göra någon egen musik förrän han var en perfekt musiker. Han ville bemästra varje genre innan han kunde tänka sig att skapa något. Undrar vad det blev av honom?

Skulle vilja kunna: Spela piano.

Tänkbar titel på självbiografi: Här börjar allmän väg.

Om jag vinner debutantpriset: Jag är dålig på att använda pengar. Jag kostar nästan ingenting i drift och har inga dyra intressen eller dyra saker. Men jag och fjällan har pratat om att skaffa en stuga och då vore det i och för sig inte tokigt med lite pengar.

Visa mer...

Fakta

Marken

Förlag: Teg Publishing

Juryns motivering: För en genreöverskridande kartläggning på lyrisk prosa, där den kollektiva rösten återupprättar ett norrländskt människovärde.

Visa mer...

Fakta

Debutantpriset

Debutantpriset

Borås tidnings Debutantpris på 100 000 kronor delas ut årligen sedan 2001 till en svensk skönlitterär debutant. Det sker i samarbete med Högskolan i Borås.

Juryn nominerar fem författare som bjuds in till Borås och en debutantprisdag, som avslutas med en gala där vinnaren avslöjas.

Juryn är Lena Kvist, kulturchef på BT, Linnéa Lindsköld, lärare på Högskolan i Borås, samt litteraturkritikern Björn Kohlström.

Årets debutantgala äger rum på Sagateatern måndagen 19 februari klockan 18.30. Fri entré.

Visa mer...

LÄS ÄVEN: Viktoria Jäderling – kritikern som själv blev författare