Kultur

Dan Ekborg äger varje minut av Spelman på taket

Kultur Artikeln publicerades
Dan Ekborg som mjölkutköraren Tevye i Spelman på taket. ”Det är en fröjd att se honom”, skriver Stefan Eklund.
Foto: Bengt Wanselius
Dan Ekborg som mjölkutköraren Tevye i Spelman på taket. ”Det är en fröjd att se honom”, skriver Stefan Eklund.

Dan Ekborg är magnifik i den klassiska musikalen Spelman på Taket. Och inramningen är helproffsig.

Spelman på taket

Av: Joseph Stein, Jerry Brock och Sheldon Harnick

Översättning: Gösta Bernhard

Regi: Ronny Danielsson

Med: Dan Ekborg, Pia Johansson med flera

Scen: Stockholms stadsteater, Dansens Hus

Dan Ekborg äger scenen från första minuten till den sista när Stockholms stadsteater sätter upp Broadwayklassikern ”Spelman på taket”. Han är perfekt som den fattige judiske mjölkutköraren Tevye – nyansrik, gripande, med en osviklig komisk timing och en röst som fyller hela salongen, även när han lågmält men intensivt gör det mest kända numret ur musikalen, ”Om jag hade pengar.” Det är en fröjd att se honom.

God hjälp har han förstås av den proffsiga iscensättningen med imponerande masscener i lysande koreografi av Roger Lybeck, en fantastisk orkester som lyfter den klezmerinspirerade musiken och ett dramatiskt tryck under föreställningens alla tre timmar. Regissören Ronny Danielsson har gjort stora musikaler förr och det märks.

”Spelman på taket” handlar om Tevye och hans grannar och vänner i en liten judisk by i början på 1900-talet. Det är fattigt och den religiösa traditionen är stark. Tsardömets pogromer kommer allt närmare och tvingar till slut judarna på flykt.

Det är inramningen till det drama som utspelar sig inom Tevyes familj när en efter en av hans tre vuxna döttrar alla vill gifta sig bortom de traditioner som religionens och byns sedvanor föreskriver.

Men Tevye är en godhjärtad man med ett stort fadershjärta som alltid ger med sig, med ett undantag. Något som ger musikalens avslutning en mörk och drabbande ton som sträcker sig ända fram till vår egen tid av religiösa motsättningar.

Kring Dan Ekborg finns flera fina rollgestaltningar. Pia Johansson spelar Tevyes krassa hustru Golde mycket tonsäkert och trivs uppenbarligen bra på scen tillsammans med Ekborg (jag minns än deras gestaltning av det grälande paret i ”Vem är rädd för Virginia Woolf?” för några år sedan). De tre giftaslystna döttrarna görs övertygande, både i spel och sång, av Tove Edfeldt, Frida Modén Treichl och Stina Nordberg. Jag nämner också gärna Lucas Krüger som den revolutionäre Perchik. Han spelar lätt över i dialogen – men när han sjunger glömmer man det. Han och Frida Modén Treichls kärleksduett är en av kvällens musikaliska höjdpunkter.

Det diskuteras ibland om skattefinansierade institutionsteatrar ska göra produktioner som hör hemma i privatteatertraditionen. Vi har ju redan en kommersiell scen i Sverige. Jag tycker inte att den diskussionen är ointressant och får nog erkänna en viss skepsis inför ”Spelman på taket” på Stockholms stadsteater. Varför ska en stadsteater spela en Broadwaymusikal från 60-talet? Men när man väl sitter där och njuter av den maffiga showen, skickligt iscensatt in i minsta detalj, så glömmer man faktiskt bort den frågan. Och som sagt – de händelser som skildras har idag en tragisk aktualitet.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.