Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
BT:s debutantpris 2009-11-02 | Uppdaterad 2011-09-19
Hennes väg var lång. Men nu är hon framme. Jessica Schiefauer debuterade i våras.
Och hon har en hel del tips att ge. Hon är nämligen också författarcoach.
Den långa vägen har bland annat gått via folkhögskolornas skrivarlinjer.
– Där får man möjligheten att dyka ner i skrivandet helt och hållet, man får rutiner omkring sig, inlämningsdatum. Det gör att man går och sätter sig - någon väntar på texten. Och man lär sig att ta både bra och dålig kritik och ge konstruktiv kritik. Det var ovärderligt för mig. Jag fick lära mig hur man hanterar skrivandet i livet.
Hon gick på Fridhems folkhögskola. Hon gick på Nordiska folkhögskolan. Och på Bona (på distans).
På Nordiska träffade hon två tjejer, Elin Boardy och Klara Bengtsson.
– Vi skrev mycket kortprosa, skickade till tidningar och tävlingar, fick en hel del publicerat, men kände att vi jobbade i motvind - någon annan skulle bestämma vad vi ska skriva och trycka.
Så de vände vinden och startade en tidskrift tillsammans, Fantasin, 2004. Den fick mycket uppmärksamhet.
– Plötsligt ville andra författare skriva i vår lilla tidning. Det var bland andra Viktor Johansson och Martina Lowden. Och jag kände: kan de så kan jag.
Skrivandet blev på något sätt verkligt för henne. Hon såg att man kan bli färdig med en bok. Man kan få den utgiven. Och det kan gå bra, dessutom.
Men alla kan inte starta en tidskrift. Om man upplever motvinden, hur ska man göra, tycker du?
– Det allra första man ska göra är att hitta några nära vänner som man har förtroende för. Be dem läsa texten. Och se konstruktiv negativ kritik som något positivt.
Sedan är det bara att skicka, skicka, skicka, säger hon. Gå ut på nätet och sök på skrivartävling, novelltävling, poesitävling, tidskrift.nu.
Hur ser du på att vem som helst kan ge ut en bok idag, via nätförlag.
– Det är ju inte bara böcker, du har alla bloggar, möjligheterna att få direktkontakt och respons. Det är alltid bra när något förändras, det är alltid bra när något kommer och hotar en stor marknad .
Men finns det inte någon poäng med att någon redaktör sitter och läser och bedömer – det där nålsögat?
– Jo, men är din bok inte bra så faller den i glömska i alla fall. Så enkelt är det. Å ena sidan måste man lita på att förlagsfolket är kompetenta, de vet vad de gör. Men å andra sidan ska man inte blint acceptera deras åsikter som sanningar. Det finns ju mer än ett exempel på omtyckta författare som blivit refuserade i början.
Innerst inne har hon trott väldigt starkt på att hennes berättelse är bra, att hennes språk är bra.
Det kommer att gå, det har hon känt. Även när hon suttit med de kortfattade refuseringsbreven i händerna.
År 2000 började hon skriva på det som så småningom blev debuten Om du var jag. Det var lösa papper, en karaktär här och en där, det växte fram mer och mer.
– Men 2005 bestämde jag mig för att få ihop det till en bok, det fanns en historia. Och då skrev jag under ett par år, inte på heltid, men jag skrev aktivt.
Sedan blev det ett skickande fram och tillbaka till både vuxen- och ungdomsförlag - med risk att manuset skulle trilla mellan stolarna.
Och en lång väntan på breven. Både de som sa nej tack, och det som sedan utmynnade ut i ett samtal:
– De ringde från förlaget på morgonen… jag svimmade nästan. Jag hade föreläsningar som jag skulle gå på. Men jag hörde ingenting av vad någon sade resten av den dagen.
Hon hade en dröm, som närdes av både magkänsla, jävlar anamma - och ”jag kan ju inte sluta nu när jag kommit så långt”.
Och när så drömmen väl slog in, då tog det ett tag att fatta att det faktiskt var sant.
– Jag var så inställd på att kämpa, och plötsligt behövde jag inte kämpa mer.
Känns det tomt? Nu är kampen över?
– Det var så ett tag. Jaha, och nu då? Jag har ju levt med den här berättelsen så länge. Men nu har jag släppt den. Och det känns jättebra. Jag har skilt mig från texten. Och nu skriver jag på en ny.
Kortfattat handlar debuten om Agnes, 19 år, som flyttat ihop med bästa väninnan Louise. De går omkring i världen som om de är en och samma person. Men när de kommer ut i vuxenlivet knakar det mellan dem. Vänskapen blir komplicerad. Agnes får syn på sig själv, hon omvärderar sig själv och inser att Louise har en massa hemligheter och att vänskapen stod på helt annan grund än vad hon trodde.
Men det är inte bara bokprojekt som gäller för Jessica Schiefauer.
Du arbetar som författarcoach också. Hur funkar det?
– Oftast får folk mitt namn ryktesvägen eller hittar mig via min hemsida. Det brukar börja med att jag får ett mejl med lite frågor och ett textprov, många vet inte riktigt vad det är för sorts berättelse de börjat på eller hur de ska komma vidare. Då tittar jag på texten - känner jag något för den, känner jag att jag kan hjälpa till?
Gör hon det så börjar samarbetet. Hon läser texterna, ger respons och vägledning i skrivprocessen.
Du har bara gett ut en bok. Vem är du att sitta och coacha andra och ta betalt?
– Jag coachar inte i min roll som författare. Min erfarenhet som coach har jag fått genom att hålla skrivarkurser. Det har jag gjort i nästan tio år, bland annat kvällskurser på studieförbund och sommarkurser på högskolan. Genom det arbetet har jag tränat förmågan att se vilka styrkor och svagheter en text har och hur man kan arbeta vidare med den.
Lyder du dina egna råd när du själv skriver?
– Ja, men jag behöver också en coach, när jag tappar blicken för min egen text. Men ett råd som jag verkligen försöker hålla mig till är ”tänk inte för mycket på vad det ska bli från början, då blir det inget stoff att jobba med”.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86