måndag 13 februari 2012
måndag 13 februari 2012
BT:s debutantpris 2010-02-22 | Uppdaterad 2011-09-19
Huvudpersonen i Den falske vännen är förlagsredaktör och mycket av passionen i boken rör sig kring litteratur. Henrik B. Nilsson själv har rört sig stadigt mot det maratonlopp han liknar författandet vid
Henrik B Nilsson
Att läsa Den falske vännen är som att stoppa huvudet under vattenytan. Man rycks med. Förvandlas till Hermann Freytag, ser världen genom hans ögon, tänker hans något bakåtsträvande tankar, befinner sig plötsligt i Wien för jämnt hundra år sedan och kan både filosofera om tidsandan, sörja en förrymd hustru och kolla om restaurangen delat stjärtfenan på karpen på rätt sätt.
Det har tagit Henrik B. Nilsson tre år att bygga denna tunnel genom tiden. Men hans väg till en genomarbetad, tung och elegant debut har varit ännu längre.
Ide i badkaret
För drygt tio år sedan låg dåvarande civilekonom Henrik B. Nilsson i badkaret när han fick en riktig Eureka-ide: han skulle starta eget förlag.
Det blev enmansförlaget Minotaur ( döpt efter det grekiska, mytologiska monstret i labyrintens mitt). Specialiserat på översatta deckare i pocket. Det var en nisch i rättan tid, just när deckargenren tog riktig fart.
– Jag började med att lagra böcker i min pappas garage. När jag fick en beställning cyklade jag iväg med några paket till posten. Men efterfrågan bara exploderade. Jag var tvungen att skicka bokpallar med bil och man frågade efter ”vår lastbrygga”.
Nu äter vi danska smörrebröd i Malmö, på gatan där Minotaur-förlaget en gång låg. Henrik B. Nilsson är en rolig berättare med samma inblick i förläggarbranschen som Hermann Freytag, huvudpersonen i Den falske vännen.
För Minotaur blomstrade med åren. Henrik B. Nilsson introducerade deckarförfattare som Peter Robinson och Reginald Hill: ”Peter Robinson sålde runt 100 000 första året ”.
Minotaur köptes upp av Forum/Bonniers. Henrik B. Nilsson arbetade kvar några år som deltidsförläggaremen började sedan på den tvååriga författarskolan på universitetet i Lund. Nej, han hade inte byrålådan full av egna alster.
– Men det är frestande att säga att jag startade förlag som ett sätt att närma mig författarskapet. Kanske är det en efterhandskonstruktion. Fast jag tror det finns en djup kärlek till böcker hos människor som arbetar med dem.
Ett treårigt pussel
Och Henrik B. Nilsson råkade ligga i badkaret igen när han fick en ny vision. Av en roman:
– Jag såg framför mig en äldre man som gick och svängde med käppen. Det var allt. Därifrån blev historien ett pussel jag fick lägga. En gåta jag letade svar på.
Den falske vännen är i grunden ett magisterarbete på universitetet. För uppgiften på författarskolan var att skriva en valfri bok.
Det tog tre år för romanen att växa till fullgångna 540 sidor. Fullmatade med Hermann Freytags tankar, sinnesintryck och associationer. Med ett språk kryddat av liknelser. Vad sägs om ”en hand som fick Freytag att spekulera om insidan av en dödgrävares galoscher” eller ”flädern blommade, den formligen flödade över smidesstaketen som skummet på ett pilsnerglas”.
Ville förlaget korta texten? Tvärtom. När Henrik B. Nilsson fått romanen antagen och skulle finputsa – så fick den istället lov att växa.
Och bortsett från likheten med pussel, och den listigt inflätade parallellhandlingen, så liknar Den falske vännen knappast en deckare.
– Den har hamnat under deckare ibland. Man förutsätter automatiskt att när jag skriver måste det bli en deckarroman. Istället är det ju en traditionell, något långsamt berättad historia.
Katolska kyrkan
Henrik B. Nilsson valde sin romanmiljö med omsorg. Han ville skriva om ett katolskt land. Han valde ett tyskspråkigt eftersom han själv bodde i Tyskland till nio års ålder. Och det blev Wien: ”det är en stad där det är lätt att drabbas av fasaden”.
– Jag insåg att jag skulle tillbringa mycket tid i den miljön jag valde. Litteratur är ju en sorts dagdrömmeri. Då ville jag gärna tillbringa den tiden i Wien, på ett sekelskiftescafé.
Handling: den pensionerade redaktören Hermann Freytag tar sig an en bestsellerförfattares nästan oläsliga manus, med titel Den falske vännen – och hamnar samtidigt i en intrig som sträcker sig bakåt till påvevalet 1903. Det sista konciliet där en världslig makt – kejsaren– lade sig i och försökte påverka. Skälet har varit lite av en gåta.
Det är tvära kast mellan Freytags känsla för detaljer i sin vardag, hans nästan smärtsamma kärlek till skrivande och språk, och den thrilleraktiga skildringen av maktspelet i den katolska kyrkan.
Det senare ( som flätades in sist) påminner vagt om Dan Brown. Och en kritiker placerade Den Falske vännen i samma division som da Vinci-koden. Något Henrik B. Nilsson inte gillar.
– Man kan inte prata om katolska kyrkan förrän alla kopplar ihop det med da Vinci-koden. Jag har medvetet låtit bli att läsa den. Det var långt innan da Vinci-koden jag läste att Vatikanen har en egen hemlig underrättelsetjänst, som vilken organisation som helst.
Panik och undergång
Den falske vännen utspelas 1910. En tid som gav sig själv när Henrik B. Nilsson läste om hysterin inför Halleys komet , som man trodde skulle träffa jorden.
Undergångsskildringarna i pressen var lika feberheta som klimatdebatten idag. Eller som paniken vid millennieskiftet.
– Folk kastade sig i floden av skräck och skaffade gasmasker. Man väntade på jordens undergång och det vimlade av -ismer. Jag läste tidningar från den tiden och man kände igen allt mer. Freytag tycker att allt går för fort, med telefon och automobiler. Jämför det med idag! Folk gick i väggen då också, fast det kallades något annat.
Madame Bovary?
Freytag är ingen James Bond: ” bröstet hade sjunkit in som på en lungsjuk, huden hängde vit och lös på axlarna likt ett skrynkligt lakan med sina leverfläckar och outgrundliga veck: skankarna som stack fram med sina purpurådror ur underbyxorna, påminde om en vadarfågels”.
Varför välja en pensionerad redaktör som hjälte?
– Vad säger det om mig?undrar Henrik B. Nilsson och slår ut med en smörgåsgaffel. För att travestera Gustave Flaubert: ”Madame Bovary/redaktör Freytag, cést moi”.
Han säger det med en glimt i ögat och lägger senare till att han nog inte på allvar vill förknippas med ”en så reaktionär om än charmig stofil” som Freytag.
Freytags namn? Det har inget med Robinsons kompanjon att göra.
– Det är taget efter en liten bokhandel på en gågata i Wien: Freytag & Bernt. Bernt är mitt mellannamn. Jag var tvungen att lägga till ett B eftersom det finns en annan författare som heter Henrik Nilsson.
Och det finns ju en stor, tydlig skillnad mellan Freytag & Henrik B .Nilsson: Freytag har skapat bestsellerförfattarens framgång men får aldrig credit för det.
Fast för Henrik B. Nilsson går det väldigt bra. Första upplagan av Den falske vännen är på väg att sälja slut, kommer som pocket i höst. Är översatt till franska.
Och Henrik B. behöver inte längre fundera som Freytag gör: ”Om han inte innerst inne var en författare, en sådan som skapade världar ur tomma luften, vad var han då?”
Inger Melin
inger.melin@bt.se
Telefon: 033-700 07 57
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
