Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 23 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
onsdag 23 maj 2012
BT:s debutantpris 2011-02-16 | Uppdaterad 2011-09-19
Den 24 februari delar Borås Tidning ut Debutantpriset. Fem författare är nominerade. BT presenterar dem en och en. Idag har turen kommit till Elin Ruuth.
Elin Ruuth skrev sin debut i Malmö. Nu skriver hon bok nummer två och inser att hon måste börja om i sitt sökande efter ett språk.
Ålder: Född 1986
Bor: I Stockholm
Skulle vilja kunna: Småprata (kallprata om väder och vind).
Mitt förhållande till Borås: En tjej i klassen under mig på folkhögskolan kom från Borås, och hon var intresserad av estradpoesi. Det är min bild av Borås. (Tjejen heter Linnea Linsemark.)
Det gör jag om jag vinner 100.000 kronor: Jag ser 100 kronor som en skrivtimme. Jag skulle använda pengarna till massor av skrivtid.
Utdrag ur boken Fara vill: Männen jag träffat har inget hull på kroppen. Det sammanlagda undferhudsfettet skulle nätt och jämnt fylla en liten, guldkantad kaffekopp. Men jag kunde smörja alla gnisslande dörrar med det, så vore det inte lika uppenbart; hur de kommer, hur de går.
Köket är vitt. Eftermiddagsljuset vilar på det svarta köksbordet. Hon häller upp te i två muggar. Vid sidan om diskbänken ligger ett par kuvert. Ett innehåller en trisslott.
Elin Ruuth har rutig skjorta. Och hon älskar språket.
Men hur tungt älskar du språket?
Hon ler lite. Svarar sakta:
– Jag har läst att uran är det tyngsta grundämnet som finns. Så jag älskar det som en stor klump uran.
Frågeställningen bygger på hennes egna funderingar i debutboken Fara vill. Hon skriver bland annat:
”Vad vi ännu saknar är ett måttsystem för sinnesrörelser. Jag tänker då främst på kärlek (…) Låt oss för ett ögonblick reflektera över andra sätt att framlägga vår önskan om en mer specificerad kärleksförklaring; Jag älskar dig. a) Hur långt? b) Hur tungt? c) Hur länge? d) Hur varmt? e) Hur snabbt?”
Så ser det ut i boken. Nedslag, underfundighet, funderingar – i mångt och mycket skapade under några år i Malmö.
Nu sitter hon i Stockholm, ett stenkast från anrika Stadion. När hon skrev boken satt hon ett stenkast från anrika Folkets park, i en sorts självvald ensamhet.
Hon läser just nu en kurs som heter Barnprogrammen och framtiden på Stockholms dramatiska högskola. Och hon skriver på bok nummer två. (Hon har också skrivit dramatik.)
Men skrivandet har inte varit helt självklart för henne. Från början var det i musiken hon hittade sin kreativitet – gick musikgymnasiet , sång och piano.
Men hon tog ett helt annat kliv, ett antal mil söderut dessutom.
Efter gymnasiet flyttade hon till Skåne, gick skrivarlinjen på Fridhems folkhögskola. Med blå ögon kastade hon sig in i skrivandet – tänkte att det var något enkelt, utan kamp. Men…
– Jag tycker det är svårare nu. Då var jag helt orädd inför mina idéer, helt skamlös. Nu tänker jag igenom dem och förkastar i princip varenda en.
Vilket är bäst?
– Jag tror det är bra att vara självkritisk. Men man får akta sig så att det inte bara blir en pose.
Skrivandet är en kamp, för det mesta. Under Fara vill-perioden var det lite annorlunda, det rann på rätt friskt där nere på Kristianstadsgatan – där hon satt i ensamheten. I fyra år bodde hon i Malmö, på olika andrahandsadresser. Pluggade – och skrev.
Det lite narcissistiska draget i boken kan verka lite skrämmande på henne idag. Det blev mycket jag. Dessutom hade förlaget en öppen och tillåtande attityd – och det är inte alltid friheten främjar kreativiteten.
Hade du velat ha en rejäl gränsdragning?
– Ja, det hade varit skönt. Att få ett regelverk. Och att någon kunde berätta för mig var min talang och potential ligger. Så kunde jag sluta söka… samtidigt förstår jag att det är själva sökandet som är ett författarskap.
Hon sökte ett språk. Och fann det. Och trodde att hon var klar. Med bok nummer två i knät (hon skriver på bärbar dator) inser hon att sökandet får börja om. Hon kan inte – och vill inte – skriva samma bok igen. Nummer ett, Fara vill, består av nedslag, ingen A till Ö-handling. Korta, dagboksliknande betraktelser som i sig bildar en sorts helhet, en historia.
Nummer två kommer att bli mer svepande och episk, en historia.
Hennes egen historia ser i korthet ut så här: Född och uppvuxen i Luleå. Bodde där under sina första 18 år. Enda tjejen i familjen (förutom mamma, då).
Tre storebröder. Mamma är psykolog, pappa läkare.
Men hon flyttade till Skåne, saknade familjen, men hon skrev en bok.
Hur var det att få den utgiven?
– Overkligt. Och helt otroligt. Det är en bekräftelse som jag aldrig har fått inom något annat som jag har ägnat mig åt.
Hon skickade in manuskriptet till några olika förlag, Bonniers var snabbt med att svara. Redaktören ville se lite mer, lovade inget, men ville ses till hösten.
Sommaren gick, hon hoppades. Började tro att det inte skulle bli något.
Men det blev en bok.
Och recensionerna har varit positiva – och hon är rätt glad att hennes debut inte briserat som en bomb i Litteratursverige, med massor av intervjuer och tevesoffor som följd.
Och trots att hon är den skrivande person som hon är så finns det andra funderingar kring texter och litteratur.
– Allt som man trott att man själv kommit på har redan varit en ”ism” i 200 år. Det är svårt att göra något nytt. Jag kan ibland undra vad det är värt, att så många människor vill skriva sin berättelse. Vad ska vi med dem till? Lite cyniskt, kanske.
Men måste det vara nytt då? Kan det inte vara något nygammalt, fast på Elin Ruuths vis?
– Jo, men det kan ibland kännas som slöseri med papper.
Det mesta är redan sagt, alltså?
– Det är nog en stress hos mig, jag inser att jag aldrig kommer att hinna läsa en bråkdel av det som ges ut, så jag vill trycka på paus. Nu ska ingen skriva en bok på fem år. Läs ikapp!
Hon ler.
Hon och sambon bor i en etta med kök. I enda rummet står en säng, en soffa och en rätt stor teve. Och ett piano. De ljusröda gardinerna silar eftermiddagsljuset.
Vid ytterdörren står ett gäng skor. Hon kommer ut från köket.
– Jag vann inget på lotten, säger hon.
Återstår att se om hon åker från Borås med ett debutantpris på 100 000 kronor.
Den 24 februari vet vi.
Krister Persson
krister.persson@bt.se
Telefon: 033-700 07 39
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Victoria Ramalho
victoria.ramalho@bt.se
Telefon: 033-700 07 86
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
