Kultur

Brinnande brev berättar om judiskhet

bokrecension Artikeln publicerades
Salomon Schulman skriver brev till vännen Mose Apelblat om det judiska ödet.
Foto: OLA TORKELSSON
Salomon Schulman skriver brev till vännen Mose Apelblat om det judiska ödet.

Till Förintelsens minnesdag den 27 januari kommer Mose Apelblats och Salomon Schulmans både djupt personliga och existentiellt och politiskt analytiska brevväxling om det judiska ödet. Kulturskribenten Christian Swalander har läst.

”Käre Moyse! Käre Shloyme! Brev i dödens skugga.”

Essäistik

Författare: Mose Apelblat, Salomon Schulman

Förlag: Weyler

Det är en skam för den vacklande svenska rättsordningen att synagogor lägger ner eller begränsar verksamheten för att de hotas av terror från både islamistiskt och nynazistiskt håll. Den antisemitism som borde vara otänkbar efter 1945 är inte heller på väg bort, utan tilltar, vilket bland annat, det måste man vara öppen med, hänger samman med den omfattande migrationen från Mellanöstern.

De är båda i sjuttioårsåldern, de är båda uppvuxna i Sverige som barn till föräldrar som överlevt Förintelsen.

Situationen för judar i Sverige är ett av de brännande ämnen som de båda judiska intellektuella herrarna Mose Apelblat och Salomon Schulman diskuterar i ”Käre Moyshe! Käre Shloyme!” Det rör sig om en brevväxling, och boken har fått undertiteln ”Brev i skuggan av döden”, som inringar författarnas existentiella situation, om man nu ska uttrycka det lite högtidligt. De är båda i sjuttioårsåldern, de är båda uppvuxna i Sverige som barn till föräldrar som överlevt Förintelsen. Både deras rätt framskridna ålder och deras föräldrars öden ställer dem i dödens skugga, som också sträcker sig över hela den judiska historiska erfarenheten av förföljelser och dessutom berör ett öde som kan befaras för staten Israel om inte oförsonlighetens knutar kan lösas upp mellan araber och israeler.

Där möter han en växande och hotfull antisemitism av samma slag som Salomon Schulman finner i sin uppväxtstad Malmö

Salomon Schulman är barnläkare och psykiatriker, bosatt i Lund. Han skriver och översätter och är en kärvt klarsynt kulturkritiker i bland annat ”Expressen”. Mose Apelblat är fri skribent med ett mångårigt förflutet som revisor vid EU-kommissionen. I början av boken är han bosatt i Haifa, men lämnar staden som ständigt hotas av raketbeskjutning från Hizbollah för att återflytta till Bryssel. Där möter han en växande och hotfull antisemitism av samma slag som Salomon Schulman finner i sin uppväxtstad Malmö, där en judisk man inte kan gå med kalott på huvudet eller en judisk kvinna med ett smycke i form av Davidsstjärnan kring halsen utan att riskera antisemitiska trakasserier.

I sin både engagerande och analytiska brevväxling använder sig författarna av den klassiska dialogens möjligheter att genom perspektivskiften och ömsesidig prövning av argument söka sig fram mot en allt klarare gemensam verklighetsbild.

Båda ser kritiskt på hur Sverige både historiskt och för närvarande förhåller sig till judarnas situation och antisemitismen

När det gäller Israel finner Schulman där ett tolerant och teknologiskt högt utvecklat samhälle, med en sjukvård som kvalitativt vida överträffar den han själv är verksam i hemma i Sverige. Mose Apelblat ser mer till landets svårigheter med att finna en framkomlig väg till fred och säkerhet. Båda ser kritiskt på hur Sverige både historiskt och för närvarande förhåller sig till judarnas situation och antisemitismen, med dess långvariga och väl ingrodda fördomar, med exempel som Albert Engströms hånfulla judekarikatyrer under årtiondena före andra världskrigets utbrott och de svenska läkarnas vägran att när kriget stod för dörren tillåta en invandring av ett mycket begränsat antal judiska läkare från Tyskland.

Vad boken visar är vilken tacksamhet och uppskattning den judiska högkultur är värd, som utan nationsgränser sträckt sig över nationers ängsligt och grymt bevakade egna gränser, för att med sin filosofiska, vetenskapliga och konstnärliga rikedom tillföra oskattbara värden till de länder där den förekommit och förekommer.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.